Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Robert Geete. Svenska böner från medeltiden efter gamla handskrifter, Stockholm 1907—09. Anm. af H. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
I. ITTER ATURÖFVERSIKTER
anmälaren att för sin del beteckna det såsom belt enkelt
mönstergillt. Han grundar dock ej detta omdöme blott och bart
på det välförtjänta anseende, som D:r Geete redan äger såsom
samvetsgrann utgifvare af medeltidsurkunder, utan äfven på
noggrann granskning af en .mängd särskilda ord och
ordsammanställningar i de utgifna texterna.
Ett särskildt erkännande förtjänar utgifvaren för det sätt,
hvarpå han uppdelat sitt rika material. Han följer tydligen
grundsatsen: från det centrala till det periferiska och indelar i
enlighet därmed bönerna i sådana i) till Gud Fader, H.
Trefaldighet och Helge And, 2) till Jesus Kristus, 3) till Jungfru
Maria, samt 4) till änglar och helgon. Slutafdelningen upptages
af »böner för särskilda personer och under särskilda
förhållanden». Emellertid finner man icke de i religiöst afseende renaste
uttrycken företrädesvis i de första afdelningarna utan kanske
snarare — så egendomligt det än kan förefalla —just i den fjärde
samt i slutafdelningen. Väl kan man äfven i den sistnämnda
möta en så starkt sensuell utgjutelse som bönen n:o 265 »för
klostersystrar» till deras »brudhgumma», men också å andra
sidan sådana suspiria af i det hela ganska allmängiltig natur
som n:o 268 »H. Birgittas dagliga bönesuckar» och n:o 1 af
»Bönesuckar för syndare» (n:o 272).
Birgittabönen om tungans tyglande må här meddelas. Den
lyder så: »Jhesus Gudz son, som thighiande stodh ffhor domarenom,
halt mina tungho swa länghe, ath jak thänke, huru ällir hwat iak skal
tala.» Sköna uttryck äro ej heller föröfrigt sällsynta. I en »god bön»
för »lösom och willom och flygiande tänkom» läsas dessa ord:
»min vilia är wilder som en foghel wiliandis altidh flygha oc fölghia
willom oc flyghande thankom». I en annan bön till Kristus »under
sjukdom» läsa vi: »swa beffallir jac tik i dagh mina siäl j thina
händher, hwilka thu wträkte ffor mic a thy hälgo korsse oc mic
atir-löste». Ur »en döendes bön» äro dessa kraftiga och sköna böneord
hämtade: »Gudh min alla millaste ffadhir, min tröst, mith hopp
oc all min glädhi, jac flyr nw til tin, som dröffdhir til
hogh-swalarin, som fangin til frälsarin, som siwkir til läkiarin, tw
hoghswala nw minne fathighe siäl j hänne stora droffwilsse,
thw fräls hona» o. s. v. I en annan sådan bön läsa vi: »thu
lys mit hiärtha mädh wiisdoms liws aff thäns hälga andz
in-giwtilse, ath min siäl ware opptändh j innerlikom thinom kärlek».
De många böner till änglar och helgon, som D:r Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
