Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Äkta martyrakter från de första århundradenas kristendomsförföljelser. III. Apollonius’ martyrium. (Jfr K. Å. IX, 1 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKTA MARTYRAKTER FRÄN DE FÖRSTA ÅRHUNDRADENA 57
22. För det tredje försynda sig människorna, då de
tillbedja människor, englar och dämoner och kalla dem gudar.»
23. Öfversten Perennis sade: »Du har filosoferat mycket
och gladt oss, men vet du icke, Apollonius, att det är ett
senatsbeslut, att öfverhufvud icke en kristen får låta sig
någonstädes varseblifvas ?»
24. Apollonius svarade: »Men senatsbefallningen, som ju
är mänsklig, kan ju omöjligen motsätta sig det gudomliga. Ty
i den män, människorna hata sina välgörare och döda dem,
desto mer aflägsna de sig från Gud.
25. Men detta skall du veta, att Gud har ådömt konungar
och tiggare, furstar och tjänare, adliga, filosofer och okunniga
döden och att efter döden följer för alla en dom.
26. Men mellan död och död är en åtskillnad. Fördenskull
dö Kristi lärjungar oupphörligt, i det att de korsfästa sina
begärelser och tygla dem i enlighet med de gudomliga
skrifterna; ty det gifves hos oss öfverhufvud intet skamlöst begär
och ingen skabrös skådebana, intet liderligt öga, intet för
ondskan tillgängligt öra, på det att våra själar icke må kränkas.
27. Då vi nu föra ett sådant lif och frivilligt efterkomma
det goda, så hålla vi det icke för förvändt att dö för den sanne
Guden; ty i det att vi lefva, lefva vi för Gud och uthärda
lidandena för honom, på det att vi icke grymt må dö den eviga
döden.
28. Vi vilja icke heller gräma oss öfver vår egendoms
konfiskation, emedan vi veta, att vi, ehvad vi lefva eller dö,
höra vi Herren till. Feber eller bleksot eller en annan
sjukdom kan bringa människan döden. Jag kan antaga, att jag
doge af en sådan sjukdom.»
29. Öfversten svarade: »Så håller du på din död!»
30. Apollonius svarade: »Jag vill lefva i Kristus, fruktar
emellertid icke heller döden för den kärleks skull, som jag har
till lifvet; ty det gifves icke något värdefullare än det eviga
lifvet, som är moder till odödligheten för den själ, som här har
fört ett ädelt lif.»
31. Öfversten svarade: »Jag har icke förstått, hvad du
har sagt.»
32. Apollonius sade: »Hvad skall (kan) jag göra för
dig? Hjärtats utransakare är Guds ord, liksom ljuset är ögats
lykta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
