Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - II. Indragning och förändring af helgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGENS HISTORIA I SVERIGE 6 I
Angående apostladagarna föreskrifver 1571 års kyrkoordning,
att de fortfarande skulle firas med undantag af »S. Pedhers dagh
om wintren». Denna dag, Cathedra Petri Romæ, d. 18 januari,
hade i den katolska kyrkan firats till minne af Petri
biskopsämbete i Rom, och denna helgdags sammanhang med påfvens
maktanspråk var utan tvifvel anledningen till dess afskaffande
i svenska kyrkan efter reformationen. I kyrkoordningen af år
1571 göres ingen skillnad mellan apostladagarna och öfriga
helgdagar, men, såsom ofvan är nämndt, stadgas i 1686 års
kyrkolag (kap. 14 § 1), »att folket i städerna och på landet må
uppå apostladagarna drifva deras handel och vandel samt annat
lofligt arbete, sedan gudstjänsten är förrättad.»
Gångdagarna, som inföllo mellan Bönsöndagen och Kristi
himmelsfärdsdag, hade under den katolska tiden högtidlighållits
med processioner kring fälten, hvarunder man anropade Gud
och helgonen om en god skörd. Efter reformationen bibehöllos
måndagen och tisdagen efter Bönsöndagen såsom gångdagar.
De räknades dock blott såsom halfva helgdagar, och redan 1571
års kyrkoordning stadgar om dem: »På samma dagar skal man
hålla allmennelighe böner, såsom här tillförenne anteknadt är,
och sedhan gå til sitt arbete igen.»
Redan under 1600-talet hade man klagat öfver det stora
antalet helgdagar, som hindrade arbetet och som hade till följd, att
»folket likasom ledes vid de idkesamma predikningar».1 Det
nyss anförda stadgandet i 1686 års kyrkolag, enligt hvilket
arbete på apostladagarna var tillåtet, utgjorde tydligen bekräftelse
på en sed, som redan förut var vanlig. Dock förekommo
klagomål, att gesäller och arbetare i städerna liksom tjänstfolket
på landet vägrade att arbeta på apostladagarna. Frågan
upptogs i Stockholms konsistoriums enskilda besvär vid 1723 års
riksdag,2 hvilket föranledde en förordning, att såväl i städerna
som på landet endast en predikan skulle hållas på apostladagarna,
nämligen från kl. 8 till kl. 10, och att därefter tjänstehjon eller
gesäller ej skulle ha rätt att undandraga sig sitt vanliga arbete,
vid vite af 40 marker sm.3
Förslag om åtskilliga helgdagars indragning väcktes vid 1738
1 Anjou, a. a., s. 312.
2 Jfr Prästest:s prot. d. 5, 20, 24 sept., 5 okt. 1723.
3 Publikation ang. apostledagarnas firande, dat. d. 24 jan. 1724 (års
trycket).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
