Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Den första lutherska bekännelsebildningens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igo
L1TTERATURÖFVERSIKTER
nya synpunkter utan ock nya fakta, skall det följande visa.
Jag har därvid valt metoden att ej referera hvart arbete för sig,
utan att söka samarbeta det hos dem alla viktigaste till en
enhetlig och fortlöpande framställning.
Behofvet af det tyskromerska rikets religiösa reformering
gjorde sig starkt kännbart vid medeltidens slut. Det i
Nürnberg år 1500 skapade ständernas riksregemente, hvilket utgjorde
en centralregering i form af ett ständigt riksdagsutskott, skulle
ock bl. a. reformera tyska kyrkan, ungefär som kyrkan i
Frankrike ordnats genom pragmatiska sanktionen i Bourges. Af största
vikt för framtiden var därvid, att städerna 1498 tillkämpat sig
säte i riksdagen som riksständer och därmed nu ock fingo del
i riksregementet. För tillfället kom visserligen ständernas
centralregering ej att länge fungera; den kraftfulle kejsar
Maximilian upplöste den och regerade själf. Men äfven han
representerade lika väl som ständerna utvecklingen mot en stark
centralregering; ett samarbete mellan kejsare och ständer hade för
Tysklands vidkommande kunnat skapa samma nationella
utveckling som i England eller Sverige, baserad på en kyrklig
reformation. Och krafvet på en sådan var som sagdt i Tyskland
allmänt; det fanns hos kejsar Maximilian lika väl som hos det
af honom upplösta riksregementet. Han var ju ock påfvens
politiske motståndare i Italien och hade, som Schulte
oveder-läggligen klarlagt, 1511 fattat den fantastiska planen att själf
sätta den påfliga tiaran på sitt hufvud. De af Maximilian
inspirerade humanisterna YVimpheling och ännu mer saxaren Hans
von Hermannsgrün hade framlagt fordran på upprättandet af
en tysk nationalkyrka under ett tyskt patriarkat. Vid Maximilians
sista riksdag 1518, densamma där Luther stod inför Cajetan,
ljöd åter högt ständernas klagan öfver de kyrkliga
missförhållandena, framför allt aflaten; och kejsaren lofvade att föra
klagomålen till Rom. Den officiella reformsaken och
Wittenberger-munkens privatsak hade’ ännu ej hunnit hvarann; men länge
kunde ett sådant sammanträffande ej dröja.
Få händelser i Tysklands historia äro viktigare än
kejsar-valet den 28 juni 1519, då den 19-årige konungen af Spanien
och ärkehertigen af Österrike gjordes till tysk-romersk kejsare.
Karl V:s val möjliggjordes blott genom ett starkt uppblossande
af tysk patriotism inom alla ständer; han tedde sig som tysken
gent emot Frans af Frankrike. Men i valet låg äfven beräkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
