Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Den första lutherska bekännelsebildningens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
’75
Den valde var en världspolitikens man, hvars hufvudintresse
måste ligga utanför Tyskland; så kunde Tyskland få sköta sig
själft genom sina ständers regering. Så tillkom ock den berömda
valkapitulationen, den första på en riksgrundlag aflagda
författningsed, som begränsade den svärjandes makt till ett bestämdt
område. Först och främst återupprättades riksregementet. Detta
kom under ledning af den omutbare och aktade, till åren gamle
men i mottaglighet för stora och nya intryck alltid unge
kurfursten Fredrik den vise, hvars förslagna diplomati stöddes af
hans sega ihärdighet. — I valfördraget upprättades ej blott
ständernas riksregemente; fördragets utförligaste artikel, n:r 18,
förpliktade allvarligt kejsar Karl att bringa nationens
reformbesvär inför den heliga stolen och utverka bättre kyrkliga
förhållanden i Tyskland. Här kommer snart fram ett nytt viktigt
moment. Reformkrafuet fylles med nytt innehåll. Klagan öfver
den ekonomiska och sociala nöden till följd af kyrkans och
klostrens hopade rikedomar, klagan öfver kyrkans
bildningsmonopol, hennes dåliga lärometoder och okunniga präster får
vid sin sida en ännu mera gripande klagan öfver det religiösa
nödläget. Här fann det tyska reformkrafvet en hjälpare i nöden
i Luther. Man började se, att den officiella reformsaken och
Luthers privatsak löpte samman. Luthers kanske väldigaste
skrift: Till den kristna adeln af tyska nationen etc., var en
fördjupad och mera klar form för den af riket stödda
reformrörelsen, men rent religiöst grundad. Nu blef den stora
brännande frågan den: skall ständernas riksregemente godtaga denna
appell och göra den till sitt program? Frågan tillspetsades
genom påfvens bann öfver Luther. För kejsaren var saken
visserligen enkel; Luther hade med reformkrafven äfven förenat
kätteri, och däröfver var påfven rätte domaren. Karls uppgift
var blott att fullgöra påfvens dom; att på bannet nödvändigt
skulle följa riksakten, var ett konkrekt uttryck för medeltidens
uppfattning af samverkan mellan imperium och sacerdotium.
Därför fingo ock genast efter bannet Luthers skrifter brännas
i Nederländerna.
För de tyska ständerna, särskildt Fredrik den vise, tedde
sig saken icke så enkel. Inom den sachsiska rättens område
(en betydande del af Nord-Tyskland) hade redan utbildats
rättsuppfattningen, att aktförklarning kunde utfärdas först sedan
bevis gifvits för rättmätigheten af bannet, d. v. s. den världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
