Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Den första lutherska bekännelsebildningens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
LITTER ATURÖFVERSI KTER
liga rätten pröfvar, om bannet är motiveradt. I praktiken hade
ock bannet varit ett brutet vapen allt sedan den tid påfven stod
i franskt beroende (E. Eichmann: Banne und Akt im Reichrecht
des Mittelalters 1909). Efter nyssnämnda rättsuppfattning
handlade t. ex. själfva den ärkekatolske hertig Georg af Sachsen.
Naturligtvis kunde då Fredrik ej utan vidare utlämna Luther.
Dessutom hade, kanske genom Fredriks eget initiativ, inryckts
en ny sats i den af kejsaren besvurna riksgrundlagen (artikel
24): Ingen vare sig af högre eller lägre stånd finge ohörd sättas
i akt. — Ännu en sak må ihågkommas. Det var ej säkert,
om Luther var kättare. Han åberopade sig som Thomas på
blott skriften; han satte som Konstanz kyrkomötena öfver
påfven; beträffande hans hufvudsats »sola fide» fanns intet
dogmatiskt afgörande hvarken i gamla kyrkan eller medeltiden. Vi
få ej glömma, att Luther utvecklats ur medeltiden lika väl som
Tridentinum. Hvar slutade hans rättmätiga reformkraf och tog
kätteriet vid? Eller var ej Luther i själfva verket renlärig
katolik, under det att påfvedömet och den italienska katolicismen
hamnat i kätteri? Hvilken var i själfva verket högsta instans i
trosfrågor, påfven eller konciliet? Luther hade ju i kanoniskt
riktiga former vädjat till ett kyrkomöte; detta var enligt den
allmänna föreställningen hans rätt. Längtan efter ett fritt, d. v. s.
påfvefritt koncilium eller än hellre ett nationalkoncilium
behärskade ock hela den kommande generationen tyskar.
Här bör en sak observeras, konciliet, kyrkomötet hade i det
tysta ändrat karaktär. Det hade mer och mer blifvit en
europeisk kongress, där kejsaren presiderade, där lärde hade säte
bredvid prelaterna, och där lekmän ej blott gåfvo råd utan ock
röstade med. Men på detta vis motsvarade ju nu tyska
riksdagen bra nära ett tyskt nationalkoncilium, med sina furstar,
ärkebiskopar, kurfurstar, biskopar, abboter etc. som majoriteten,
men ock med representanter för städerna och andra
lekmanna-ständer. Så växte fram det oerhörda förslaget att ej blott föra
Luther med till riksdagen i Worms för att höras af den påflige
nuntien, såsom skett vid riksdagen i Augsburg, utan att ställa
honom inför riksdagen. Idén synes ha utgått från Wittenbergs
universitet; den upptogs med seg energi af kurfursten Fredrik
och understöddes af tidens store smakdomare Erasmus.
Riksdagen skulle hålla ett opartiskt förhör med Luther. Genom
den spanske ministern Gattinara vanns t. o. m. Karl V en tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
