Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Den första lutherska bekännelsebildningens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
’75
grundvillkoret från Sachsens sida för politiskt förbund var ju
enhet i läran. Hur skulle det zwinglianiserande Sydtyskland
kunna bevaras i förbundet, om nattvardsstriden fortfore? Här
måste en utjämning söka åstadkommas. Klarast såg Filip af
Hessen situationen; han var kanske ej alltid en stor diplomat,
men han var alltid den klarsynte och handlingsraske politikern.
Han upptog den redan 1525 af Buzer framkastade tanken på ett
religionssamtal, hvilken tanke nådde honom vid riksdagen i Speier
1526 genom den glänsande Strassburg-politikern Jakob Sturm,
men som vann full aktualitet för honom först genom den
lands-fördrifne hertig Ulrik af Würtemberg, hvilken behöfde religiös
endräkt för att kunna återvinna sitt land. Hos de båda
furstarna mognade planen på ett religionssamtal som politiskt och
religiöst unionsmedel. Efter åtskilliga misslyckade försök kom
ändtligen det bekanta samtalet i Marburg till stånd. Af
särskildt intresse är von Schuberts framställning af detta samtal
och hans på delvis nya källor stödda bevisföring för, att det
väsentligen var Zwingli och Oekolampadius men ej Luther, som
försvårade närmandet och omintetgjorde full e?idräkt. Buzer
själf, som lutade åt schweizarna, omtalar i ett privatbref, att
Luther ville fred, men att Zwingli och Oekolampadius afvisade
hans vidhjärtade anbud. Så tyckes Luther vinna rehabilitering
äfven på denna punkt, som eljest äfven af hans yppersta
tecknare såsom t. ex. Hausrath gjorts till en af de mörka i hans
historia. Sedan Luthers konkordieformel afvisats (den blef
sedan, äfven formellt, grundlaget för wittenbergerkonkordian
och fick så på oväntadt sätt stor historisk betydelse), kom det
berömda samtalet mellan Luther och Zwingli den 2 och 3 okt.
Vid bordet sutto då utom dessa blott Melanchton och
Oekolampadius ; men dessa 4 representerade fyra tydligt olika
uppfattningar i stridsfrågan. Utgången blef den Zwingli beräknat;
Luther fördes genom sin ifver till ett opolitiskt tillspetsande af
sin ståndpunkt, hvilket Zwingli skickligt begagnade till att
gifva sig skenet af den saklige och tillmötesgående gent emot
den oresonlige Luther. Så blef intrycket hos åhörarna, och
genom dem spreds denna uppfattning, som sedan varit en
historisk dogm. Verkligheten var en något annan. Luthers ord om
»en annan andas barn» etc. voro ej så hårdt menade; i grunden
var han den mest fridsälskande här. Ett bevis därpå är
slutresultatet. Man kom öfverens om att uppsätta artiklar, hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
