Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Den första lutherska bekännelsebildningens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
LITTER ATURÖFVERSI KTER
den gemensamma tron kom till uttryck. Luther och
wittenber-garna hade ju nyss förut uppsatt en, af politiska hänsyn hemlig
symbol, den ofvannämnda frankisk-sachsiska bekännelsen; det låg
närmast till hands att använda denna. Men som vi sett, riktade
den sin udd mot Zvvingli och kunde därför ej passa vid
fredsföretaget i Marburg. Så omredigerades » s clnv ab acher artiklarna »
till de 15 marburg er artiklarna. (Man observere den för hela
lutherska symbolbildningens historia viktiga olikheten mot Koldes
m. fl:s framställning, enligt hvilken marburgerartiklarna först
kommit till, och schwabacherartiklarna på hemvägen af den åter
hårdnande Luther författats som en omredigering af
marburgerartiklarna. Von Schuberts bevisföring för sin stora tes synes
bindande.) Enighet uppnåddes i fjorton artiklar, och äfven
beträffande den i5:e, om nattvarden, gafs en fredlig formulering.
Man har vanligen, med utgångspunkt från den förutfattade
meningen om Luthers oförsonlighet, lagt vikt vid de
reservationer, som artikeln onekligen innehåller; men, säger von Schubert,
vida märkligare är, att ett dylikt fredsuttalande kom till stånd;
om här ej räckas manus fratrum, så dock manus pacis et
cha-ritatis. Man skildes ock åt i frid. Luther skref glad hem till
sin Käthe, att man enats i nästan allt, och att man nu
hoppades på full enhet. — Luther gjorde sålunda ej slut på
möjligheten af ett fredligt förhållande mellan de två protestantiska
hufvudriktningarna, och Marburgkollokviet innebar ej den
definitiva tudelningen. Enhet kunde ej nås, ty bakom lågo två
olika grundåskådningar, rationalism och mystik, humanistisk
reform och religiös reform. Men fredlig fördragsamhet hade
efter marburgersamtalet kunnat nås. Den ohjälpliga brytningen
kom efter Marburg och på en annan punkt.
På den lagda grunden gällde det nu att bygga upp ett
allmänt evangeliskt förbund mot den allt mera hotande
kejsarmakten. Till detta ändamål samlades ombud från några furstar
och ständer i Schwabach senhösten 1529. Johan af Sachsen
begick här det för all framtid ödesdigra steget. Han var
intellektuellt tämligen inskränkt och fanatiskt öfvertygelsetrogen och
därför ock vida mera hårdnackad än Luther i sin misstro mot
Zwingli. Så framlade han som nödvändig enighetsformel för
det politiska förbundet — den ursprungliga frankisk-sachsiska
bekännelsen, utan att akta på dess genom Luther skedda
modifiering i Marburg. Däraf fick denna bekännelse det vedertagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
