Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOCtI OCH PIETISM
57
Slutligen skall i en kortare tredje del gifvas en öfverblick
af pietismens bedömande i svensk teologi och forskning intill
samma tid.
i. Begynnande historisk betraktelse under pietismens sista tid.
Redan under den gamla pietismens sista dagar börjar
ortodoxien, i förkänsla af en i det tysta framväxande ny åskådning,
som skulle ifrågasätta mycket af det för både ortodoxi och
pietism gemensamma, att intaga en försonligare hållning. Den
lutherska ortodoxiens dåvarande börne ledare, den lärde och
måttfulle Val. Ernst Löscher, hade år 1719 genom
personliga förhandlingar med A. H. francke och andra hallensare
t. o. m. sökt åvägabringa en formlig försoning. Att detta försök
misslyckades, berodde tvifvelsutan mindre på parternas goda
vilja än på åskådningarnas oförenlighet, särskildt med hänsyn
till den centrala frågan om theologia irregenitorum, där
hvarken Löscher eller Francke, utan att svika sin personliga
öfvertygelse, kunde gifva efter, Stämningen i Tyskland var och
förblef emellertid i det hela försonligare, trots den pietistiske
Jo ach. langes obehärskade uppträdande och den ortodoxe
Erdm. neumeisters förnyande af den gamla striden. Med
denna försonligare stämning var den första förutsättningen för
ett mera objektivt bedömande af det nya gifven.
Af historiska framställningar från pietismens egen tid må å
den pietistiska sidan nämnas den första biografien öfver Spener.
Denna utgafs af dennes mångårige förtrogne vän Karl
Hildebrand von Canstein såsom Vorrede till Speners posthumt utgifna
Letzte theol. Bedenken och blef, ehuru den icke kan betraktas såsom
ett kritiskt historiskt verk, utan snarare såsom ett pietetsfullt
äreminne, hufvudarbetet för kännedomen om Speners lif och
verk intill W. Hossbachs stora Spenerbiografi af 1828.1
A den ortodoxa sidan märkes Göttingerprofessorn Joi-I.
WOLFG. JÆGERS Historia Ecclesiastica. I den andra tornen2
afdetta stora annalistiska verk riktar Jæger, som tidigare intagit
en mera gillande ståndpunkt och fortfarande erkänner det goda
syftet hos Spener, mot denne och pietismen en kritik, hvilken
1 Grünberg, P., Philipp Jacob Spener, III, Gött. 1906, s. 8 f.
2 Pars II, Hamburg 1717, pag. 217 Bland Acta flera från de svenska
östersjöprovinserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
