Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOGI OCH PIETISM
8 1
och annan svag sida hos pietismen, likvisst i det hela och med
betydelsefullt betonande af den halleska pietismen, betraktat
den pietistiska rörelsen som ett bestämdt framsteg i
utvecklingen.
4. Supranaturalismen.
Om den gamla pietismen under de följande decennierna
skulle komma att af den förhärskande teologien betraktas med
mera kritiska blickar, berodde detta dels därpå, att pietismen
själf lefde upp igen stark och kampduglig, hvarvid kritiken ej
alltid noga skilde mellan gammal och ny pietism, dels därpå
att upplysningsteologien eller neologien själf med inre
nödvändighet tvangs att uppgifva sin oklara förening af uppenbarelse
och förnuft och från 1770-, men särdeles frän 1780- och
1790-talen under inflytande af den kantska, likvisst i grunden
oförstådda filosofien utvecklades till egentlig konsekvent rationalism,
där uppenbarelsen sköts undan och ratio eller förnuftet i verk
ligheten blef religionens enda källa.1
Suprarationalismen2 åter, som i motsats till rationalismen
häfdade kristendomens uppenbarelsekaraktär och liksom
upplysningsteologien, vid hvilkens problemställningar den i det hela
kvarstod, sökte bevisa uppenbarelsens nödvändighet och
verklighet med förnuftsskäl, allt under sträfvan till dogmatisk
förenkling, intog till pietismen en i det stora hela sympatisk
hållning. Och då supranaturalismens historici på pietismen anlägga
i hufvudsak samma betraktelsesätt, som vi funnit hos
upplysningsteologiens representanter, torde det vara lämpligast att
fullfölja denna linje, innan vi öfvergå till rationalismens uppfattning
af pietismen. Vi vända oss alltså närmast till
supranaturalismens båda främsta historici Joh. Math. Schröckh och G. J.
Planck.
J. M. Schröckh, professor i Wittenberg, har redan i sin
Allgemeine Biographie, Sechster Theil af 1787, gifvit en sym-
1 Stephan, Handbuch s. 64 f. G. Frank, Gesch. der Prot. Theologie,
III, Gesch. des Rationalismus, s. 329 f., 368 f.’ Kirn, Art. Rationalismus und
Supranaturalismus i PRE.3 XVI, s. 447 ff., 450, 456.
2 Om denna se Stephan, Handbuch, s. 65. O. Kirn, Art. Rationalis-
mus zind Supranaturalismus i PRE.3 XVI, s. 457. G. Frank, Gesch. der
prot. Theologie, III, s. 379 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
