Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teologi och pietism 1 53
men på icke dåliga grunder inskränka denna sats.1 Äfven denna
halft erkännande, halft klandrande detaljkritik är typisk för en
■stor del af iSoo-talsortodoxien. Det blir en detaljbetraktelse,
som icke tränger till djupet vare sig med ortodoxien eller
pietismen och slutar med att förstå ingendera.2
Hade Guericke i sin framställning ännu låtit förmärka en
viss inre slitning mellan sitt tidigare pietistiska och senare
gammalortodoxa betraktelsesätt, förråder däremot HENGSTENBERG,
kall och hänsynslös som han var, alis icke någon tvekan, när
han 1840 i förordet till denna årgång af sin tidskrift
proklamerar sin brytning med pietismen och sin fördömelsedom öfver
densamma.
Orsaken till Hengstenbergs omkastning var utan tvifvel af
kyrkopolitisk natur. Anledning till den bittra proklamationen
gafs underligt nog af Märklins förut nämnda verk mot
pietismen. Man kunde ju tycka, att Märklins skrift bort föranleda
Hengstenberg att åtminstone i någon mån taga pietismen i
försvar. Nu finner han visserligen Märklin »enorm gottios» och
hans skrift antikristlig och hans kritik väsentligen oriktig och
drabbande ortodoxien. Men detta föranleder icke Hengstenberg
att hålla inne med sin kritik. Tvärtom han finner, att man
alldeles saknar den riktiga uppfattningen af pietismen, d. v. s. af
dess fel, och att det därför kräfves en ny själfständig
undersökning. Hengstenberg tillägger, att ingen ens tillnärmelsevis
uppfattat pietismen så riktigt som Loescher i sin Timotheus
Ve-rinus, och i själfva verket försvinner Hengstenbergs
själfständighet i uppfattningen nog så betänkligt inför denna honom
mycket vördnadsbjudande auktoritet.
Pietismens väsen finner Hengstenberg utsagdt i själfva
namnet pietism, som anger ett missbruk af något godt, nämligen af
pieteten, som åter inbegriper hvad människan har att göra i
förhållande till Gud och sålunda icke utgör hela religionen, utan
blott en sida af densamma. Då nu lutherdomens innersta väsen
består i en skarp opposition emot ali pelagianism, måste det
1 Guericke, Handbuch der KG.4, s. 386.
2 Typiska för denna sorts kritik äro ett par uppsatser i Rudelbachs och
Guerickes organ, Zeitschrift für die gesammte lutherische Theologie und Kirche ;
den första af d:r W. Sihler i 1843 års årgång s. 60 lf. under titel: Auch ein
Wort über den Pietismus, den andra i 1848 års årgång s. 99 ff. af E. Hoppe
under titel: Ueber den nachtheiligen Einfluss, welchen der Pietismus auf die
lutherische Kirche ausgeübt hat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
