Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
] 7,2
e. linderholm
största missbruket af pietismen bestå däri, att man på
bekostnad af Guds verk i Kristus for oss accentuerar denna eller »das
thätige Christenthum» såsom något af oss själfständigt
bedrif-vet. Namnet pietism hade ock uppkommit inom den lutherska
kyrkan och företeelsen inskränktes till dess gebit. Det oaktadt
kunde man ej betrakta pietismen som en den lutherska kyrkans
äkta dotter. »Im Gegentheil», yttrar Hengstenberg, »die
That-sache zeigt, dass der Pietismus dem Wesen der evangelischen
Kirche fremd und ihm entgegen ist. In der katholischen Kirche
kann der Pietismus als eine einzelne verkehrte Richtung und
Parteiung nicht aufkommen, weil die Kirche als solche ein
bedeutendes pietistisches Element in sich trägt. Der Pietismus ist
hauptsächlich eine im missverstandenen Interesse der
Frömmigkeit unternommene Reaktion gegen das sola fide. Wie könnte
er also da stattfinden, wo das sola fide nicht das Panier der
Kirche ist?»1
Inför denna motsägelsefulla kritik kunde ju frågas, huru
katolicismen som sådan då kunde innehålla ett betydande
pietistiskt element. Detta påstående blir begripligt genom
egendomliga vantolkningar af pietismen såsom ett nedsättande af
nåden och ett pelagianiserande upphöjande af gärningarna —
raka motsatsen till rationalismens och den spekulativa teologiens
kritik, raka motsatsen också till pietismens verkliga åskådning.
Enskilda pietisters religiösa själfgodhet kan naturligtvis ej,
såsom här skett, göras till det väsentliga i pietismens åskådning.
Vid betraktandet af pietismen som historisk företeelse
kommer Hengstenberg till samma negativa resultat. »Es ist bei
uns», yttrar han, »das gangbare Urtheil, in dieser Erscheinung
etwas durchaus Grosses und Herrliches, eine Fortbildung der
Reformation in ihrem Geiste zu erblicken, ihren Kampf mit der
Orthodoxie als einen kämpf der Wahrheit mit der Lüge, der
Frömmigkeit mit der Gottlosigkeit, des Lebens mit dem Tode
zu betrachten.»2 Detta vore emellertid icke riktigt. Själf hade
Hengstenberg tidigare i det hela delat denna åsikt, men,
betänksam vorden vid studiet af Zinzendorf, studerat Loescher och
sedan med andra ögon läst Spener och Francke. Hans vördnad
för och kärlek till dessa båda skulle väl alltfort bestå, men nu
såge han dock redan hos dessa de första begynnelserna till det,
1 Ev. Kirchen-Zeitung 1840, sp. 1—4.
2 Ibdm sp. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
