Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teologi och pietism
1 53
sökas. Det första försöket göres i rationalismen. Om man
betänker, att detta var dess historiska uppgift, och besinnar denna
uppgifts ännu icke öfvervunna svårigheter, blir man betänksam
inför de merendels alltför vidtgående anklagelserna mot
rationalismen, betänksam också inför klandret mot pietismen för dess
i hvarje fall jämförelsevis ringa medverkan till dess framträdande.
10. Den nyortodoxa konfessionalismen.
leke alla, som kände sig dragna till fädernas bekännelse
och lifsformer, funno saken så enkel som de gammalortodoxa,
utan insågo omöjligheten af en allmännare direkt återgång till
1600-talets teologi och kyrkolif.1 De sökte följaktligen icke
lösningen i en enkel upprepning af det gamla, utan i en
eftersträfvad, om än icke uppnådd, organisk förnyelse däraf i tidsenligare
form. Så uppstod hvad man kan kalla den nyortodoxa2
konfessionalismen, representerad af en lång rad helgjutna, betydande
personligheter, dels kyrkomän och dels fackteologer. Vi träffa
hos dessa en strängt kyrkligt inriktad kampteologi, som
förklarar öppet krig emot ali okyrklighet i åskådning eller
organisation.
Synnerligen betecknande är hvad som säges i denna skolas
program, tillfinnandes i »Vorwort» till första årgången (1838)
af Zeitschrift fiir Protestantisnms und Kirche,8 Med tydlig adress
till Hengstenberg och gammallutheranerna yttras bland annat:
1 Se Kurtz-Tschackert, § 185:13—15.; Stephan, Handbuch, s. 209,
217, 221; G. Frank, a. a. IV, s. 451 ff.; v. Hase, Kirchengeschichte, 3: II, 2,
s. 622 ff.; Seeberg, a. a. 238 ff; Loofs a. a., § 350, 352. De olika grupperna
inom den konfessionella teologien synas mig knappast nöjaktigt
karaktäriserade. Bäst synas de olika grupperna angifna hos Kurtz-Tschackert, där
emellertid grupperingen torde vinna på en sammanslagning i ett par fall och
klarare partibeteckning.
2 Denna också af Stephan, a. a. s. 209, använda beteckning synes mig
förtjäna företräde framför v. Hases, Loofs’ och G. Franks neulutherisch eller
Neulutherthum, hvilket korresponderar med ett «//lutherisch, som icke för
tanken på den jämförliga gammalortodoxa teologien utan på den
gammallutherska kyrkobildningen.
3 Var skolans ena hufvudorgan och utgafs af Ad. Harless, senare med
biträde af Höfling, Thomasius och FIofmann. Dess andra hufvudorgan var
Kirchliche Zeitschrift, som 1854 startades af Kliefoth och O. Mejer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
