Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af iöoo-talet i 57
kvalifikationer, som borde finnas hos dess innehafvare, och om
den ersättning, som borde tilläggas dessa för deras besvär. Han
profvade skäligt, att till enhvar utginge en tunna säd af hvarje
kyrkohärbärge samt tredjedelen af alla vid kyrkotukt pålagda
böter, som föllo »hemma». För att alltid hafva att tillgå en arbetsför
prost borde för den ordinarie utses ett »substitut», som kunde
inträda, när den förre af ålder eller sjukdom vore oförmögen att
tillbörligen förrätta sin tjänst. Prostens uppgift skulle öfverhufvud
vara att fungera såsom mellanhand mellan stiftsstyrelsen och
menige prästerskapet. Honom skulle tillhöra att installera pastorerna
i deras kyrkoherdebefattningar, att begrafva de aflidna, vaka öfver
gudstjänstens vederbörliga förrättande efter gällande handbok,
att tillse, att inga okända gjorde kyrkotjänst, att prästerna icke
ställde till mässfall eller försummade att besöka församlingens sjuka
och fattiga. Prosten tillkomme, att inom sitt prosteri i första hand
tillrättavisa felande ämbetsbröder och, i händelse hans förmaning
icke skulle bära frukt, pålägga dem böter samt att i svårare fall
göra anmälan om sakförhållandet i domkapitlet. Honom ålåge
att utreda, behandla och döma öfver ärenden, som fölle under
kyrkotukt. Uppkomme oenighet mellan präst och församling,
vore det närmast prostens sak att söka ställa allt till rätta, och, om
förlikning ej kunde af honom åvägabringas, anmäla saken hos
stiftsstyrelsen. Vore biskop död eller hindrad, ägde prosten
skyldighet att inom sitt område förrätta alla visitationer. Vid
prästmötena borde han uppteckna frånvarande ämbetsbröder och
pålägga dessa böter, för så vidt de ej kunde förete intyg om laggiltigt
förfall. De åter, som infunnit sig till mötet, borde han förmana,
att de under tiden härför hölle sig nyktra, hvilket väl ansågs nödigt
med hänsyn därtill, att samtidigt med sommarsynoden hölls i
stiftsstaden en stor marknad, som erbjöd frestelser till omåttlighet
för de svaga. Prostarna skulle ock vara skyldiga att vid synoderna
»flitigt notera, hvad märkligt förefalla kan», på det att de sedan
måtte kunna gifva anvisningar åt sina underlydande präster.
Prostarne borde göra anmälan om, när någon klockare dött eller
flyttat ur sin församling, på det att i dennes ställe »må fordras en
ärlig, boklärd, man, den där icke allenast väl sjunga kan utan ock
uppläsa catechismum för folket och lära ungdomen läsa, gossar
och fäntor, att de ock sjunga i kyrkan och prisa Gud». Biskopen
anmodade prostarne att skaffa sig icke allenast den svenska
kyrkoordningen utan äfven den sachsiska och pommerska. Såsom för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
