Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af 1 öoo-talet 2 2g
Kaplanernas lönevillkor voro svaga. Eftersom de såsom
kom-ministar skulle vara biträden åt pastorerna, tillkom det dessa att
väsentligen bidraga till deras underhåll. Enstaka uppgifter om
kyrkoherdarnas lönetillskott tyda på, att det varierat mellan åtta
och tolf tunnor spannmål, åtta och tjugu daler kmt. i penningar samt
en del klädespersedlar. Under sin sträfvan att bringa till stånd fasta
komministertjänster arbetade biskoparna, som nämndt är, på att åt
dessas innehafvare måtte upplåtas klockarebolen, och att äfven
klockareskäppan komme att tilldelas dem. De lyckades ofta
därvid, men å andra sidan ledo somliga kaplaner intrång i sina
rättigheter af egennyttiga pastorer. I Källstad tvistade kyrkoherden
1635 med sin kaplan, om hvem utaf dem som skulle uppbära
altar-skäppan, hvarvid kapitlet afgjorde frågan till kaplanens förmån,
enär bönderna i socknen förklarat, att de ej ämnade betala den,
om den icke komme att tilläggas kaplanen, såsom sed varit i biskop
Kylanders tid.1 Nådårspräster, som hade kvarter i prästgården,
bekommo utom pengar och kost diverse klädespersedlar, såsom
skjortor, skodon eller en »stöfvelhud», m. m. Som hjälpprästerna
på somliga ställen hade svårt att utbekomma sin aflöning,
förmanade Botvidi kyrkoherdarna att låta kaplanerna »vara väl hållna
och få sin årliga lön».2
Om nådar för prästänkor vet 1571 års kyrkoordning ingenting
att förmäla, men i hertig Carls furstendöme tillätos änkor efter
kyrkoherdar att sitta kvar vid gället ett år och att därunder uppbära
inkomsterna därifrån. Denna princip vann erkännande äfven
annorstädes. Prästerskapet öfverenskom 1617, att ingen pastor skulle
tillträda ett gall, utan att företrädarens änka dessförinnan åtnjutit
ett nådår. Denna öfverenskommelse vann kungligt erkännande
såsom regel genom prästerskapets privilegier. Som enligt
kyrkoordningen »prestaskiffte» skulle äga rum vid Philippi och Jacobi
tid, kom nådåret att sluta med utgången af april, om än egennyttiga
efterträdare någon gång sökte undantränga änkan tidigare. Om
tillträdaren ej löste till sig den växande grödan från föregående
höst, ägde änkan ej allenast att afberga den utan ock att låta i
prästgården aftröska den.
Sedan kaplanernas antal hunnit blifva större, framträdde
sträfvanden att se äfven deras änkor till godo. Vid sommarsynoden
1643 framställdes begäran, att »Rev. D(omini) Praepositi wille
1 Kons. prot. 4 juni 1635.
2 Visit. prot. 17 nov. 1634.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
