Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
g. westling
skiffteligen fatta och lefwerera d(omi)no Notario Consistorii sine
betänkiande, huruledes Capelans enkior efter theras s. män måge
någorlunda kunne hulpne och försorgde blifua».
Att åt uttjänta prästmän, hvilka ej kunde hjälpa sig själfva,
samt åt sådana ämbetsbröder, hvilka så råkat på förfall, att kapitlet
ej vidare kunde anförtro dem prästerlig verksamhet, bereddes en
nödtorftig bergning genom att intaga dem i något af stiftets
hospital eller genom att ur dessas förråd tilldela dem någon kvantitet
spannmål, är redan i det föregående antydt. Såsom hospitalshjon
stodo de fortfarande under domkapitlets uppsikt och inför
möjligheten af att i händelse af dåligt uppförande fråndömas sitt
underhåll. Inför denna fatalitet ställdes 1641 en f. cl. kaplan i
Vikingstad. Han hade ådragit sig ett ondt rykte genom att ha tagit för
sed att objuden, som snyltgäst inställa sig vid graföl, hvilket
konsistorium med skäl fann »otjänligit och verbi ministerio förviteligit».1
Klockare. Eftersom denne var en kyrkans tjänare, må med
några ord hans ställning och verksamhet beröras, särskildt efter
meddelanden från Joh. Botvidi biskopstid. Klockarens
hufvudsakligaste åligganden voro att vid kallelse följa pastor på
sockenbud och biträda vid en del andra förrättningar, besörja ringning
och klämtning och kyrkopostens fortskaffande, leda kyrkosången
och biträda prästen vid påklädnad af ämbetsskruden, ombestyra
kyrkogårdens renhållning, att »icke boskap tränga dit in eller
svin rota och gräfva, ty där hvila de saligas kroppar». Honom
tillkom ock att draga försorg om kyrkans städning och —
åtminstone på somliga ställen —att beställa om att den sommartiden
pryddes med löf och gräs. Såväl Botvidi som hans efterträdare (Jonas
Petri) verkade för att klockarne biträdde pastor med
undervisning, och att, då klockaren var oförmögen att läsa med församlingens
barn, han ersattes med en kaplan, som då ock öfvetog
»aeditua-tum ».3
Klockarne hade i regel boställsjord med stuga och åtnjöto ock
som lön den s. k. klockareskäppan, som utgick från hvarje hemman
i socknen. Därjämte hugnades de med offer jul, påsk och pingst.
I fall församlingen ännu ej uppfört någon stuga för klockarens
räkning, lät Botvidi sig angeläget vara att söka förnjå den att
uppföra bostadslägenhet åt honom. Då i Järeda 1634 ännu ingen
dylik stuga var byggd, sökte han beveka socknemännen att låta
1 Kons. prot. 1 april 1641.
- Vis. prot. 50 nov., 1 dec. 1653, Kons. prot. 50 juni 1641.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
