Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
g. westling
kapitlet i ett mål rörande upplösning af en trolofning bekände
kvinnan, att hon i sin kjortel burit insydt ett helt ormskelett,
emedan man sagt henne, att därigenom »skulle hennes pilt desto
bättre hjärta fatta mot henne».1 En god gärning påstod väl den
signerskan sig göra, som 1632 stod instämd för konsistorium och där
bekände, att hon till allmänhetens gagn tillhandahöll en ört, som
hade den värdefulla egenskapen, att, när den ströddes på den väg,
där ens vederdeloman gick fram, stämdes denne till mildhet och
försoning. Ehuru kvinnan företedde örten för constistoriales, ville
dessa dock icke tro på dess kraft, utan förbjödo henne med hotelse
af fängelse, ja, lifsstraff att fortsätta sin affär.2 Signerskor funnos
ock, som hade namn om sig att kunna återställa ett förloradt godt
namn och rykte. Dessa saknade nog icke kunder. En sådan
eftersökt kvinna fanns 1634 i en af stiftets sydliga trakter, där hon
öfvade sina oförnuftiga signerier så öppet, att hon blef åtalad i
kapitlet. En annan kvinna, som kände behof af bättre rykte än hon
fått, hade anlitat hennes konst och då blifvit tillrådd att skaffa
sig salt och anis. Dessa kryddor borde hon mala sönder och därefter
en torsdagskväll »ansyles» blanda med hvarandra samt därpå
utströ blandningen på kyrkgolfvet, där folket skulle gå fram.
Därefter komme det ej att prata och skvallra om henne.3
Ett exempel har anträffats, att en signerska meddelade recept
för utdrifvande af onda andar. En man vände sig till en beryktad
trollkvinna i Skeda socken för att bedja henne komma hans hustru
till hjälp, enär hon kände sig anfäktad af djäfvulen. Häxan
föreskref, att mannen skulle taga brännesten (flinta), tre trästickor
från öfre och lika många från undre dörrträet jämte gamla
skosulor och tända eld därpå, då elden och röken komme att jaga bort
den onde.4 Då hon i konsistorium ansattes för sitt bedrägliga råd,
sökte hon undgå svårare straff genom att förklara, att hon blott
afsett att lugna den lidande.
I de hittills anförda fallen ha signerskorna användt sin
svartkonst för att hjälpa personer, som befunnit sig i svåra lägen. Många
af de praktiserande häxorna begagnade den ock för att söka bringa
ofärd öfver för dem själfva misshagliga personer men äfvenså för
att på rekvisition af andra mot betalning skada dessas fiender.
1 Kons. prot. 9 mars 1641.
- Kons. prot. 17 sept. 1632.
3 Visit. prot. i jan. 1634 i Marbäck.
4 Kons. prot. 31 maj 1634.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
