Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i
Dessa trollpackor hörde till de bägge andra slagen, hvarom det
förutnämnda utlåtandet till hofrätten i Stockholm talade. De
voro mycket fruktade, ty allmogen förmenade, att deras hotelser
och onda tillsägelser ginge i fullbordan. En dylik häxa, en
finngumma, höll till i Vist församling, där hon åstadkom mycket ondt.
Flera socknemän anklagade henne 1637 i domkapitlet för att hafva
bringat ofärd öfver deras hustrur. Ett par af dessa hade dött,
och en hade på sotsängen uttalat som sin öfvertygelse, att
finngumman hade ådragit henne lidandet. Dessutom hade gumman
läst öfver somliga eller ock »stöpt» samt bevisat sig som en
sannskyldig löfjerska. Då man i kapitlet förehöll henne hennes onda
gärningar, framhöll hon som ett försonande moment, att lion ock
gjort godt med sina läsningar. En af dessa var dessutom så vacker.
Den lydde sålunda: »Vdr Herre Jesu Kristi moder gick till Sankt
Clarae källa, där tog hon vattnet klara och göt -på din värk. Så snart
skall din värk försvinna, som detta vattnet af dig rinner)). För att
närmare utreda målet utsändes ett par ledamöter af konsistorium
till Vist, där en ny rannsakning anställdes. Där vågade åklagaren
ej stå fast vid påståendet, att gumman verkligen vållat hustrurnas
olycka, men undersökningen bekräftade dock, att hon bedrifvit
signeri, hvarför hon dömdes att sex söndagar stå i vapenhuset
och att sedan taga uppenbar skrift, hvarförutan hon hotades, att,
om hon »med dylik handel blefve från denna dag beslagen och med
fullo vittne öfvertygadt, skall stå henne före själfva elden». De,
som bevisades ha anlitat henne, ådömdes lindrigare kyrkostraff.
Dessförutom lät kapitlet tillkännagifva, att »hvar ock någon
befinnes söka henne eller någon annan på sådant sätt, skall stå en
söndag i vapenhuset vid alla kyrkor i häradet och sedan stå
uppenbar skrift ».* En dylik elak häxa från V. Hargs socken åtalades 1634
i kapitlet för att ha »undsagt» en person olycka och att i kärandens
hustrus kyrkobänk ha inlagt några olycksbådande föremål. Hans
hustru hade strax därefter insjuknat och dött. För att gifva
eftertryck åt åtalet hänvisade han till att »pastor Jon i Marbeck med
hela församlingens vittnesbörd gifvit bref», att den åtalade under
sin vistelse i nämnda socken gjort »mångom ondt, att somliga
ligga än på sängen».2 En annan furie från Hessleby församling
skröt inför domkapitlet, att lion behöfde blott »slå på en död mans
grift tre torsdagskvällar med en hvit käpp» för att kunna göra
1 Kons. prot. 5 febr. och 25 mars 1637.
2 Kons. prot. 31 maj 1634.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
