Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 324
h. d. hallbäck
ett bibehållande af den ursprungliga folkdräkten, som redan i
slutet af 1700-talet höll på att utträngas af den stigande lyxen eller
såsom ett yttrande lyder: »Det var det urmodigaste af det som
var urmodigt, när Hoof lefde».
Så småningom bildade sig ett slags uniform efter Hoofs
grundsats om enkelhet.1 Dräkterna blefvo allvarsamma och tarf liga.
Kulörta tyger, särdeles af den röda färgen, undvekos och
fördömdes. Männens kläder utgjordes af »hakatröja», ett slags röck,
med uppstående krage, utan knappar, att knäppa med hakar,
lång som till halfva öfverbenet, smal och snäf. För öfrigt brukades
knäbyxor och damasker, hvilka virades med remmar korsvis om
benet och som likaså drogos under foten, samt oblankade skor,
som ej fingo vara försedda med spännen, rosetter el. dyl.
Kvinnornas dräkt utgjordes af en tätt åtsittande, svart eller åtminstone
mörk kofta af hemväfdt verkenstyg, kort i ryggen, med ett enda
veck bak, blårandig kjortel, så slät som möjligt, och blårandig
hufvudduk med hvita, mycket smala ränder. Om söndagarna
begagnades t. ex. vid nattvardsgång hvita hufvuddukar och hvita
»munkläden», de senare i djup sorg. »Munkläderna» vekos
dubbelt och knötos i nacken med en eller två knutar, allt efter sorgens
storlek, samt drogos framtill itpp öfver munnen. Vid
nattvardsgångar brukades dessutom hvita förkläden. Anmärkas må dock
att äfven andra än hoofianerna torde brukat hvitt vid
nattvardsgångarna, vare sig att detta sättet är äldre än den hoofianska
dräkten, hvilket är troligast, eller att de togo efter utan att för
öfrigt antaga den hoofianska uniformen.2 Schalarna voro blå
eller mörkbruna och fästes med stora nålar af mässing. Alla krus,
prydnadsband, bjäfs o. dyl. voro naturligtvis bannlysta. En dam
har berättat, huru ett par af hennes ungdomsvänner, då de blefvo
hoofianer, ej funno det med sitt samvete förenligt att behålla
fransarna på sina schalar, hvarför dessa afklipptes.3
Så enkel var denna dräkt, att den verkade både torftig och ful.
Att gifva akt på är ock till sist att den var ägnad att dölja ansiktet
på kvinnorna så mycket som möjligt. Hufvudduken knöts med
ett enda stort veck, som lades ända från nacken, hvarför den kom
att skjuta långt fram öfver ansiktet och skylde detta. Brukades
1 Göteborgs domkap. allegater 1812. Björcks a. a., s. 330.
2 Se dock Björck a. a., s. 330.
3 Redogörelsen för Hoofianska dräktens detaljer grundar sig
hufvudsakligen på tradition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
