Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl olof rosenius
363
teleologiska gudsbeviset. Det ser man af ett par vid denna tidpunkt
nedkastade rim, som vi återgifva:
»Sol, måne, stjernor, verldar, himlar
och jorden i sin rika skrud,
Ja, allt hvad för mitt öga livimlar,
allt säger mig: Det finns en Gud.
Ty ej har verlden skapt sig sjelfver,
Det måste finnas någon ann’,
Som allting skapat, styrer, hvälfver,
Och Gud allsmäktig heter han.»
Värre var det med frågan, om bibeln verkligen innehöll Guds
ord. Denna fråga lämnade honom ingen ro, hvarken dag eller natt.
»Gossarna, som jag informerade, blefvo nu mindre väl efterhållna;
ty informatorn vistades med sin själ i långt aflägsna regioner»,
säger Rosenius. Hela hans dittills förflutna nådelif stod för hans
själ som ett förloradt paradis. Stundom syntes honom allt så
ka-pitalt förloradt, att han fruktade för sig själf och sina gärningar.
»Gud allena vet de hemska tankar och råd, jag understundom
fattade, från hvilkas utförande blott hans mäktiga hand och faran
för helvetet höll mig tillbaka. » Ett själavårdande råd från en
upplyst och erfaren prost, att han skulle blott vidblifva att läsa sin
bibel under bön och bida ljusare stupder gaf honom någon
tillfällig ro. Men snart var sjukdomsläget det gamla. I sin djupa
nöd beslöt han uppsöka den vid denna tid så mycket omtalade
och — hvilket för Rosenius var en viktig omständighet —
förkättrade metodistpredikanten i Wesleyanska församlingen i
Stockholm, den ofvannämnde Georg Scott. Från sin vistelseort
begaf sig Rosenius in till Stockholm och sammanträffade flera
gånger med Scott, som välvilligt tog sig an honom.
Scott synes fullkomligt ha redt ut de tunga frågorna för honom,
till en början genom att hänvisa till bibelns förmåga att gifva råd
och anvisningar af sådant slag, att dess upphof måste vara ett godt
och kärleksrikt, men senare genom att angifva en särskild metod.
En människa kunde visserligen helt behärskas af sina tvifvel på
bibelns sanning, men icke allt kunde hon tvifla på. Det gällde
att noga göra sig reda för skälen för och emot och se hvilka som
vägde mest. Scott anvisar helt enkelt åt Rosenius denna metod
att skrifva upp, hvad han betviflade, och hvad man rimligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
