Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
gustaf brandt
icke kunde betvifla, och sedan så att säga låta tyngdöfvervikten
fälla utslaget. En dylik mekanisk metod lia vi nu visserligen svårt
att sentera. För Rosenius synes den emellertid ha haft afgörande
betydelse. Hans oresonliga hvem vet? hvem vet? gaf vika, och
han erfor en så stark förvissning om bibelns gudomliga ursprung
och sanningen af allt, som i densamma står, att han »i glad
upp-rörelse skälfde och gret på sin ensamma kammare». —
Sedermera kunde Rosenius med förundran erinra sig utgången af denna
kris. »Jag vet ännu ej rätt», skrifver han i ett af sina bref,
»hvad som var det egentliga hjälpande deri, men från den stunden
blef jag bättre. Det var som att sätta tullvakt vid portarna, der
förut alla andar, utan besiktning, ströko fram»1, och han kunde
sedan själf anvisa denna utväg för en tviflande människa.
Det som förvisso i hög grad bidrog till hans fullständiga
klarhet öfver tvifvelsmålen, var äfven minnet af allt, hvad han trots
ali anfäktelse likväl erfarit af bibeln och bibelläsningen
tillsammans med sina kära vänner norrlandsläsarna, och hans i grunden
för obetingad auktoritetstro böjliga natur. Rosenius såg icke
på bibelurkundernas uppenbarelsenatur med andra ögon än sin
miljös.
Af denna tvifvelkris, den allvarligaste i hela hans lif, drog
han samma konsekvens som af allt tvifvel öfverhufvud, som en
människa försättes uti. De hemska tviflen äro ingenting annat
än satans frestelser, gifna till vår förödmjukelse och vårt
ytterligare befästande i tron. De äro gifna för att på starkast tänkbara
sätt öfvertyga en människa om, att hon af egen kraft icke förmår
resa sig och segra, gifna för att hon skall förstå, att »derföre brottas
Herren med oss och bryter oss så i nattens mörker, att vi aldrig
mer skola gå så räka och stolta, utan känna vår höftsena sliten.
(1 Mose bok 32: 25): Vi skola nemligen lära, att det icke är nog
dermed, att vi ingen förtjänst hafva för Gudi, att han måste skänka
oss nåd af idel nåd, genom vår Frälsare J. K., utan äfven att Han
måste skänka oss nåden och gåfvan att kunna emottaga detta,
att Han måste också skänka oss tron. »2
De sista stora anfäktelserna hade bräkt en mera varaktig frid
åt honom, som icke kunde nämnvärdt störas af tidtals
återkommande tvifvel och andliga sorger. Rappe3 menar, att resultatet
1 Brefven II, sid. 19.
■ Pietisten VII, sid. 13.
3 Rappe: Carl Olof Rosenius, sid. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
