Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von thou. såsom biskop i linköpings stift
i 5 i
trädare i tjänsten i Linköping är annorstädes bestyrkt.1 För
v. Troil, som var varmt fästad vid stiftet och nitälskade för dess
bästa, var hufvudsaken, att det måtte bekomma en chef, som
befrämjade dess välgång.
Huru kärt detta stift blifvit för honom, uttalade han vid ett
tillfälle med de orden: »Så utmärkt den välvilja var, med hvilken
jag utaf alla i Linköping bemöttes, kunde flyttningen därifrån icke
annat än smärta mig.» Han hade aldrig önskat transporten till
Uppsala och väntade där föga bättre inkomster än dem han
åtnjutit som biskop. Ännu starkare uttalade han sin saknad efter det
arbetsfält, som han gick att lämna, i orden: »Du Linköpings stift!
Om jag dig förgäter, så varde min högra hand förgäten».2 Han
bevarade denna kärlek till detta stift, äfven sedan han i Uppsala
fått många nya ämnen för sitt intresse. När vid ett tillfälle biskop
Lindblom till honom framfört ett tack för visad välvilja mot där
studerande medlemmar af Östgöta nation, skref han tillbaka: »Du
tackar mig för den omvårdnad, jag visar mina forna landsmän.
Den förtjänar ej tacksägelse. Både min hustru och jag anse vår
förbindelse med Östgöta orten som en skuld, och kunna vi göra
något för dem, anse vid det som en glädje».3
v. Troil visade sig vara en ganska själfständig man, som följde
sin öfvertygelse, med hvilken han ej stack under stol ens inför den
mäktige konungen. Huru han oförblommeradt framhöll för denne
det otillbörliga i Schröderheims pastoratshandel, som konungen
länge låtit opåtaldt passera, är redan omförmäldt. Han berättar
i sina själfbiografiska anteckningar, att han, medan han ännu
tjänstgjorde i Stockholm, ådrog sig för en tid monarkens onåd, därför
att han anmält en person, som predikade rationalism, för
öfverståt-hållaren, som till följd däraf lät häkta denne. Den religiöst mycket
tolerante konungen lät lössläppa mannen, så snart häktningen
blifvit honom bekant. Han påstods velat till och med anställa
fiska-lisk aktion mot v. Troil, ehuru någon sådan icke kom till stånd. Det
goda förhållandet mellan konungen och hans öfverhofpredikant
återställdes dock efter hand. Såsom biktfader åt konung Gustaf
förehöll han denne hans vantro och böjelser för andeskåderi och
1 Sundblad, J., »Bland kräklor och spiror», utdrag ur Lindblomska
papperen i Linköpings stiftsbibliotek, sid. 24 och 33.
- Själfbiografiska anteckningar af v. Troil, utg. af Schtick, 1900, sid. 186.
3 Sundblad, J., »Bland kräklor och mitror», sid. 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
