Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den nederländska lutherdomens historia. Litteraturöfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
iI
en vid brandpålen bunden man: »Johannes Pistorius Woerdensis,
Protomartyr Hollandiæ 1525». Men det finnes enligt Pont ingen
grund att anse den reformatoriska stämningen i Woerden som
luthersk, hvarken under dess första tid eller när den 1566 på grund
af hertigens af Braunschweig borgen anslöt sig till Confessio
Augustana. Däremot var den ej heller utprägladt kalvinsk, utan stod
närmare Rhenländernas bucerianism. Där förblef den
reformatoriska rörelsen tämligen ostörd tack vare Eriks af Braunschweig
skydd. — I Breda åter bar reformationen från början en
»sakramentarenas karaktär». Konventiklar funnos. Enstaka lutheraner
funnos vid prins Wilhelms hof på 1560-talet, och 1566 fanns
tydligen en liten reformert församling, dit den berömde Filips van
Marnix hörde. Då en bildstorm 1566 ägde rum, utgaf en lutheran
en stridsskrift däremot; Marnix svarade i en utmärkt traktat:
»Van de Beeiden afgheworpen in de Nederlanden in Aug. 1566»,
där han vågade försvara bildstormen. Motsatsen på denna punkt
mellan lutheraner och kalvinister blef särskildt brännande i Breda.
Oranierna gjorde ansträngningar att ena de båda partierna; de
reformerta voro ej ovilliga, men lutheranerna gjorde svårigheter
för lärans skull, och resultatet blef ökad animositet. Majoriteten
stod på de reformertas sida och hade en sådan talang som Marnix;
lutheranerna bildade en liten minoritet. Utom de vanliga
skiljepunkterna trädde här två andra, frågorna: 1) hvem skall aflägsna
bilderna: öfverheten eller folket; 2) hvem skall sända predikanter:
öfverheten eller församlingen? De demokratiska reformerta
träffade enligt Pont det rätta, då de svarade: folk och församling.
Någon verkligt luthersk församlingsbildning blef det ej heller i
Breda. Till 1567 kunna vi icke tala om lutherska församlingar
i Nederland undantagandes Antwerpen, som ensam blef
moderförsamling till alla lutherska under tiden 1567—1618, men som
genom sin sammansättning af främlingar, sitt oförstående inför
de stora frågor, som upprörde det nederländska folket, sin vägran
att deltaga i upproret och sina epigonartade predikanter blef
ödesdiger för lutherdomens ställning till landets folksjäl.
Detta bekräftas ytterligare genom kap. 6, som söker spåren
af lutherdom i andra delar af Nederländerna till 1567. I
Friesland med Emden utplånades lutherdomen genom döparna och kom
åter först på 1600-talet. Samma historia möter i Holland med
Haarlem, Dordrecht etc. Om förföljelse och martyrbål (bl. a.
förstlingsmartyrerna 1523, spanjoren Enzinas 1543, Tileman 1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
