Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
107
beredelsepsalmens uppbyggelsevärde är lika stort som dess rent
litterära, är ovisst: den psykologiska processen från djupaste
ruelse till högsta salighet är ju i och för sig ej ovanlig, men om en
människa, som nyss med allvar erkänt, att »lyckan, lustama och världen »
ägt hela hennes själ (strof 5), vågar strax därpå afgifva så
hoppfulla försäkringar om bättring, som nionde strofen innehåller, det
är frågan. Här som ofta eljes har man anledning att ihågkomma
Geijers karakteristik af Wallins stil: »de figurer, som kallas
hyper-bol och amplifikation, förekomma nästan för ofta». Det, som gjort
psalmen så populär, är väl framför allt de inspirerade, af
dödstanken fyllda begynnelsestroferna (1—3) och sista strofen med sin
djupt religiösa hängifvenhet under Guds vilja.1
Häftet 1809 innehöll äfven liksom sina föregångare 1807
bearbetningar af psalmer ur Gamla psalmboken. Äfven här måste
man säga, att Wallin visat klar blick för det värdefulla vid urvalet:
det är sådana allmänt skattade psalmer som N. Ps. 93, 96, 205, 328,
33°. 332. 429. 43°> 439> 44° och 458, af hvilka de flesta än i dag
utan svårighet brukas i nästan alldeles samma form som i 1695
års psalmbok.2 Och äfven här får man nog antaga, att
omarbetningen framgått ur syftet att rädda de gamla psalmernas
uppbyggelsevärde genom att ge dem en efter den nya tidens smak och språk
mera afpassad form. Behandlingen af de nu ifrågavarande
psalmtexterna är nämligen alldeles likartad med den, som kom de 1807
omarbetade till del. Fortfarande anser tydligtvis Wallin, att de
gamla psalmerna för att kunna upptagas i den blifvande nya
psalmboken måste undergå en så fullständig omarbetning, att inga
anmärkningar för bristande poetisk och språklig korrekthet med fog
skola kunna riktas mot dem i deras nya gestalt. Ja, det vill nästan
synas, som skulle Wallin i detta häfte gått längre i restaureringsnit
än tidigare och lämnat mindre utrymme åt den halft omedvetna
pietet för gamla trohjärtade uttryck, som åtminstone det första
häftet vittnade om. I hvarje fall kan ingalunda påstås, att han
1809 förfarit med större moderation än 1807.
En sådan förvandling, som t, ex. G. Ps. 369: »Nu är en dag
förliden» undergått, kan svårligen förklaras ur annan orsak än ett
1 Äfven vid denna psalm är melodifrågan af intresse. Wallin själf
uppger, att den är skrifven till samma melodi som N. Ps. 213, hvartill orden
ock väl passa — det är ju från början en sorgemelodi.
2 Se’G. Ps. 153, 159, 232, 234, 235, 246, 273, 359, 560, 369, 370.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
