Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka
i 53
för att ej väcka allas skrik emot sig och framdeles vänta något
bättre af den tilltagande upplysningen, hvilken likväl hos oss måste
göra ganska långsamma framsteg så länge allt, hvad till teologien
hör, enligt lag skall stöpas i vissa tanke- och ordformer, och så
länge det gifves lärare, hvilka högt yrka, att man bör förakta allt
det nyare och endast läsa det gamla.» Biskopen lät ock
öfversättningen hvila till en tid, men omsider fann han tiden vara inne
därför, och 1776 blef den genom Johan Lutteman, tysk pastor
vid Hedvigs tyska församling i Norrköping, öfversatt, och i
Silverstolpes journal blef den följande år fördelaktigt anmäld och erhöll
det vitsord, att dess författare ej kunnat framställa några »högre
och värdigare motiver till dygd än de, som tagas af människans
egennyttiga drift, hennes begär efter sällhet.»1
Rikta vi nu blicken på det inflytande på lekmännen, som
upplysningslitteraturen och de neologiska prästernas predikningar
och öfriga ämbetsverksamhet utöfvade, så faller genast i ögonen,
att inom de bildade klasserna den religiösa åskådningen mera
bestämdes af tidsfilosofer än af de nämnda prästernas verksamhet.
Som det ej var på modet att deltaga i den offentliga gudstjänsten,
bereddes för de neologiska prästerna knappast ens tillfälle att i
utöfningen af sitt ämbete öfva inflytande på denna
samhällsklass, hvaremot vissa af dem genom författareskap samverkade
med upplysningsfilosoferna att forma somligas religiösa uppfattning.
Också bland de bildade lekmännen inom Linköpings stift hade
neologien vunnit inflytelserika gynnare. Den var ju å teologiens
område en upplysningens frukt. Bland dessa lekmän erinra vi
om t. ex. den lärde professor J. H. Lidén, en man som stod både
biskop Lindblom och domprosten S. E. Älf ganska nära. Från
sitt mångåriga sjukläger i Norrköping uttalade han sig i bref äfven
uti tidens religiösa frågor och röjde därvid, att han hyllade en
mild neologisk uppfattning af religionen. Hans varmhjärtade
väsen och äfven religiösa intresse gaf dock det intryck, att han
icke delade den, hvarför det väckte förvåning hos det förutnämnda
kanslirådet Anders Schönberg, när han, såsom han i bref till
domprosten Älf den 30 oktober 1798 berättade, kom underfund
med, att Lidén »inclinerat till neologiska sidan». Han sade sig
snarare trott, att Lidén »älskade herrnhutismen eller den dyra
läran om försoningsnådens ifriga yrkande». Schönberg tillade,
att, om så varit förhållandet, skulle han velat räkna det Lidén
1 Journal för sv. litter. 1797, sid. 871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
