Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
westling
till förtjänst, utan att han därför för egen räkning ville »taga del
i det Zinzendorffs egna och besynnerliga talesätt och inrättningar».1
Själf angaf sig Lidén som en otrogen, om det än skedde på det
hos honom vanliga sättet att gärna skämta litet med allt. När
han 1789 sport ryktet om att konung Gustaf III genomdrifvit
förenings- och säkerhetsakten, tillskref han den 1 mars sin vän
Lindblom i Stockholm och bad att få besked om huru därmed
verkligen förhölle sig. Han uttryckte sig därvid sålunda: »Som
jag är en gammal och allmänt känd tviflare, så oroas jag af inga
rykten», men önskade dock få några meddelanden om situationen,
I hans ord låg mer än ett löst skämt och ett tvifvel på ett visst
ryktes sanning. Sin böjelse för neologien röjde han bland annat
genom att skänka sin sympati åt den bekante, förut nämnde
neo-logen Less’ »Praktiska dogmatik», ehuru, som han skref: »Jag hör,
att orthodoxi Lincopenses fasa för Less som den hiskligaste kättare».
Prästerskapet hade ej heller ingifvit Lidén höga tankar om
prästkallets värdighet och dess innehafvares allvar i ämbetets utöfning.
På sitt gycklande sätt skref han den 14 januari 1788 till Lindblom:
Jag »innesluter mig i högvördige fadrens gunstiga hugkomst samt
till ett godt pastorat, när jag kan prestera examen och icke mera
ides arbeta».
I en mera allvarlig ton utbytte f. d. riksrådet, presidenten i
bergskollegium N. A. Bjelke på Sturefors i närheten af Linköping
tankar i teologiska frågor med därvarande domprost Alf. Grefven
hörde till den del af tidens magnater, som med vaket intresse följde
utvecklingen äfven på filosofiens område och skiftningarna i den
förra diciplinens inflytande på den senare. I likhet med en del andra
af den tidens kulturmänniskor sökte han en medelväg mellan de
båda meningar, om hvilka striderna på det andliga området den
tiden hufvudsakligen fördes, nämligen om hvilkendera antingen
förnuftet eller uppenbarelsen som borde äga rätt att afgöra, hvad
som borde erkännas som religiös sanning. Bielke ville väl gärna
hålla på uppenbarelsen men, berörd af upplysningens idéer, var
han ej böjd för att tillerkänna den auktoritet längre an förnuftet
medgaf. Han intog sålunda en mera supranaturalistisk ståndpunkt
och intresserade sig för en filosofi, hvari han trodde sig finna
för-nuftsenliga bevis för uppenbarelsens sanningar. En sådan menade
han sig funnit i professor Joh. D. Michaelis’i Göttingen skrifter.
Af domprosten Älf hade han bekommit till lån en af dessa. Visser-
1 Saml. af bref till dompr. Älf; Link. bibi. handskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
