Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka
2 i 3
nedlagt samvetets domstol till ledning samt i uppenbarelsen
kommer svagheten till hjälp och upplöser, hvad förståndet med ali sin
forskning icke förmår utreda. Så lågt står jag på detta fält. Jag
borde väl ej tvifla på idealismen, sedan jag nu läst, att det var
Schellingianismen, som slog Napoleon vid Leipzig, samt att Linnés
hela natursystem är en dålighet, emedan han icke utgår från det
absoluta.» Med afseende på den skrift, som Bjurbäck tillsänt
Ödman för att om den afgifva ett omdöme, yttrade han, att enligt
hans mening »till det ämne, som ex revelatione afhandlas,
försoningsläran måste höra, om kristendom skall vara något högre
än naturalism. Bror förlåter mig som en vän, den där så
uppriktigt sin svaghet bekänner och tillstår».1
Ödmans ironiska yttrande om Schellingianismen hänsyftade
på den beundran, som särskildt den nyromantiska skolans adepter
ägnade dess upphofsman, i hvilken de hyllade sin filosofiske
lärofader. Den skara, som i Upsala med ungdomlig entusiasm
upptagit den tyska romantikens idéer, hjälpte väl till att tränga åt
sidan den kantska rationalismen och den därmed nu allierade
neologien, men den visade sig ingalunda hugad att stödja vår kyrkas
läroåskådning. Den enda tjänst, som nyromantikerna eller
fos-foristerna gjorde vår kyrka, var den nu nämnda och möjligen den,
att de betonade det mystiska momentet i kristendomen, en sak, ej
utan betydelse i en tid, då förhållandet till Gud gjordes beroende
endast af förståndets syllogismer. Den tyska skald, som framträdde
under pseudonymen Novalis, och som räknades som en af de främste
representanterna för den tyska romantiken, sökte, som bekant,
sammansmälta religion och filosofi och höll därföre religionsläran
som »vetenskaplig poesi» och såg i poesien »produktiv religion».
I likhet med denna sin förebild betraktade P. D. Atterbom, den
svenska nyromantikens mest karakteristiske representant,
religionen som ett »försänkande i den religiösa känslans dunkelsköna
djup». Då för honom och hans själsfränder den katolska kyrkans
kult syntes erbjuda de rikaste skönhetsmoménten, drogos de till
denna kyrkas teologiska åskådning. Påverkade af Schellings
filosofi inbillade sig nyromantikerna med naturfilosofiska bevis
kunna bestyrka de öfversinnliga sanningarna i kristendomen,
sådana som dem om Guds treenighet, Kristi försoning m. fi. och menade
sig så kunna fatta kristendomens grundväsen. Biskop Bjurbäck
lade dock i dagen, huru väsentligt nyromantikernas uppfattning
1 Bref till Bjurbäck, I,iuköp. bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
