Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka 2 i 3
att döma om neologiens kristliga halt, då han vid jubelfesten 1817
i Lund uttalade sig om karaktären af det då förflutna tidsskiftet
och om samtidens religiösa skaplynne. Om det förra yttrade han,
att eftersom en materialistisk åsikt af världen låg till grund för
hela tidevarfvets bildning, förklarade tidens ypperste män mer
eller mindre tydligt, att ali religion och isynnerhet vår uppenbarade
vore en folksaga, tjänlig att skrämma barn och hålla pöbeln i styr,
men i öfrigt ovärdig ljusets tidehvarf. När Tegnér
karakteriserade den närvarande tiden, skedde det med följande ord:
»Tillhörde det fordom hvarje upplyst man att tro på intet, så är det
tvärtom nu hans skyldighet att tro på allt, i synnerhet på det
vidunderliga och orimliga». »Med ett utnött konstgrepp bevisar man
systemets sanning af dess öfverensstämmelse med kristendomen
och kristendomens åter af dess öfverensstämmelse med systemet ».*
Han synes haft i tankarna nyromantikens verkningar och dess
anhängares metafysiska s. k. bevis för kristendomens grundidéer.
Den förutnämnde C. P. Hagberg, slutligen pastor primarius i
Stockholm, som delade supranaturalisternas åskådning, förde
vid samma tid i ett tal vid svenska bibelsällskapets årshögtid en
liknande klagan öfver tidslynnets stämning för mysticism,
svärmeri, vidskepelse, intolerans och’hierarkiskt mörker. Han varnade
för »förhastade jubelsånger öfver en allmänt vaknad religiositet,
som skall redan i grund hafva omskapat världen».2 Hans ord äro
anmärkningsvärda såsom betecknande för det religiösa tidsläget,
isynnerhet som Hagberg eljest lär haft en optimistisk syn på
tidsutvecklingen. Äfven från andra håll spordes en viss oro för vissa
modärna spekulationer, som grumlade somligas teologiska
uppfattning. En sådan farhåga uttalades t. ex. ock af en teologie
doktor P. P. Ekelund i en predikan i Frändefors 1817, då
reformationsminnet där firades. Han framkastar i den frågan: Skola våra
förhoppningar, att Herrens ord skall bland oss varda rent och klart
predikadt, varda gäckade, då »mörkret synes hota och molnen skocka
sig för att ännu en gång bortskymma evangelii ljus?» Hagbergs
nyssnämnda varning för att i förtid sjunga segersånger var utan
tvifvel väl motiverad af tidsförhållandena, ty förutom de öfverklagade
svärmerierna i landet frodades rationalismen ännu inom vida
kretsar. Ekelund talade ock i nämnda predikan om huru förnuftet
1 Tegnérs saml. skrifter, Stockh. 184?, P. A. Norstedt & Söner.
2 Söderblom, N.: »När stunderna växla och skrida;» »Bibelns enhet»;
sid. 155 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
