Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Augustinus-litteratur. (W. Thimme, Augustins geistige Entwickelung in den ersten Jahren nach seiner »Bekehrung», 386—391. Berlin 1908. — H. Scholz, Glaube und Unglaube in der Weltgeschichte. Leipzig 1911. — E. Troeltsch, Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. München und Berlin 1915.) Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
j>j
vacklande, kompromissande med samvetet till det afgj orda kristna
lifvets klarhet, fasthet och konsekvens.
Nu är det emellertid ett faktum, djupt grundadt i det dåtida
andliga läget och Augustini individuella lefnadsgång, att
sannings-sträfvandet, filosofien, hör med till detta nya lifsideal. Ciceros
entusiastiska väckelserop till filosofiens studium, »Hortensius»,
hade en gång i ungdomen öppnat hans ögon för dess skönhet och
höghet; men sedan hade den inbringande modevetenskapen,
retoriken, med dess formellt-estetiserande litteraturstudier tagit honom
fången och icke gifvit honom tid att syssla med de verkliga stora
problemen. Nu är omvändelsen från retoriken också en omvändelse
till filosofien, en frigörelse till att på allvar hänge sig åt
sannings-sträfvandet. Det är anmärkningsvärdt, hur nära förbundna det
filosofiska och det religiösa intresset ha varit hos honom ända från
ungdomen: »Hortensius» eggar honom att gripa till Skriften och,
då han ej förstår denna, att ansluta sig till manikeismen såsom den
förmenta rätta filosofiska religionen; nyplatonismen för honom
närmare kristendomen: nu kan han ändtligen förstå och uppskatta
Paulus. Och den lägsta punkten på hans bana inträffade, då skepsis
och sedlig hållningslöshet i förening kväfde både det religiösa och det
filosofiska sträfvandet. Frågar man, hur han under
Cassiciacum-tiden lägger till rätta för sig förhållandet mellan religionen och
filosofien, så blir svaret väsentligen det, att religionen är én nödvändig
förutsättning för sanningssökandet. Det är den alexandrinska
tankegången om rciatic och *[vä>rst?: man måste tro för att kunna veta,
d. v. s. man ansluter sig till kyrkan och accepterar hvad den ålägger
en att tro för att sålunda föras vidare på vägen till den högre
insikten. Kristendomens öfverlägsenhet öfver andra religioner
angifves ligga väsentligen däri, att den kräfver sedlig renhet. Och
sådan renhet jämte bön och ensamhet med Gud är, vid sidan af
högre bildning (liberales disciplinæ), ett oundgängligt villkor för
vinnande af insikt.
Ser man denna sammansmältning af kristendom och filosofi
från den filosofiska sidan, så är att anmärka, att också Plotinus
kräfver hjärterenhet, ensamhet och bön såsom nödvändiga
förutsättningar för sanningssökandet, och att äfven accepterandet af en
religions auktoritet och anspråk på uppenbarelse ingalunda strider
mot nyplatonsk tankegång. Kristendomen åter synes i denna
förbindelse ha svårare att komma till sin rätt; Augustinus har tydligen
själf senare den uppfattningen, då han i Konfessionerna säger, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
