Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Hj. Holmquist, Engelsk högkyrka, lågkyrka, frikyrka (anglikanism, puritanism, kongregationalism) i deras historiska tillkomst. Uppsala 1916. Anm. af D. Fehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar j>j
Så blef frikyrkorörelsen i st. f. puritanismens motståndare dess
religiösa och teologiska arftagare och kalvinsk i st. f. förut
antikal-vinsk. Först nu och genom tvång blefvo således independenterna
separatister. Först genom dessa puritanska, ofrivilligt separatistiska
element, som med ett slag blefvo de talrikaste inom den förut
antikalvinska frikyrkorörelsen, skedde dennas kalvinisering.
Härmed har förf. följt frikyrkorörelsen fram till den typ, efter hvilken
man vanligen bestämt äfven dess tidigare utvecklingsstadier.
Att denna typ innebär så många afvikelser från den ursprungliga
independentistiska, och att dess separatistiska och kalvinistiska
drag inträda, först när anglikanismen genom restaurationen under
Stuartarna nått. den maktställning, att den ej behöfde tåla
independentistiska sträfvanden inom sig, är ett af bokens mera
själfständiga inlägg i problemet rörande frikyrkorörelsen. Englands
folk var härefter uppdeladt i två skilda läger: kyrkan med hennes
tre hufvudriktningar och dissenters. Som tredje riktning tillkommer
det lilla katolska partiet.
Under hela Carl II:s regering sökte parlament och kyrka
undertrycka dissenters. Episkopalkyrkan ville ej tåla någon
non-konformitet bredvid sig. Stränga straff påbjödos och tillämpades,
jfr konventikelakterna af 1664 och 1670. Carl sökte tillvälla sig
rätt att dispensera från dessa lagar genom indulgensdeklarationen
1672, men då denna deklaration var ett led i konungens sträfvan
att skaffa katolikerna herraväldet, kräfde äfven dissenters
intolerans mot dem. Parlamentets svar på deklarationen var den kända
testakten 1673, som fordrade nattvardsgång enligt engelska
kyrkans ritus och en förklaring mot transsubstantiationen af alla
civila och militära tjänstemän. Därmed var katolicismens ställning
i England faktiskt undergräfd. Dissenters hade som lön för sitt
välförhållande under striden fått rätt till fri gudstjänst inom
kyrkan utan att binda sig vid heja Common Prayerbook, men äfven
de träffades af testaktens hårdhet. Bl. a. blefvo kväkarne
föremål för förföljelse, hvilken hade som följd deras utvandring till
Amerika, clär de genom W. Penn’s åtgärder erhöllo en fristad, i
den stat, som efter Penn fått namnet Pennsylvania. Under 150
år lia Englands ledande kyrkomän kämpat för testakten som sitt
dyrbaraste skydd.
Jacob II återupptog af samma katolskvänliga motiv som sin
broder försöket att skaffa frihet åt nonkonformisterna och
utfärdade till sist 1687 en indulgensförklaring till förmån för nonkon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
