Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Holmquist. Den 31 oktober 1517. Föredrag till fyrahundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV
HJALMAR HOLMQUIST
hemligen ordnades så, att påfven personligen tog halfva vinsten
(förut hade påfven ej vågat taga mer än l/s af dylika aflater);
kejsaren tillerkändes en viss procent för att han ej skulle hindra denna
nya beskattning inom sitt rike; och Albrekt skulle få nära hälften
för att däraf betala sin väldiga dispensskuld till påfven.
Förmånligare uppgörelse hade man aldrig ordnat i Rom! Bekant är, huru
bankirhuset Fugger förskotterade Albrekts skuld till påfven mot
säkerhet i hans del, och huru denna veritabla bankspekulation i
syndaförlåtelse 1517 kunde sättas i gång. För att göra varan populär hade
aflatens kostnad ordnats progressivt med starkt stigande skala.
Hvarken storstrejk eller progressiv beskattning äro nya idéer för vår
tid; den katolska medeltidskyrkan hade väl utformat bägge i sin
kamp om makten öfver världen. Storstrejken hette interdikt, och
den progressiva beskattningen jubelaflat. Mycket fattiga fingo
denna senare fritt; bönder och döda fingo betala 1/i gulden (en
gulden utgjorde omkr. 20 kr); handtverkare löste aflaten med 1 gulden,
köpmän med 11/t gulden, o. s. v. ända upp till 25 gulden för biskopar
och furstar. Då Albrekt naturligen var för hög att själv sköta
handeln, öfverlämnade han denna åt Tetzel som sin kommissarie; och
Tetzel följde noga den instruktion i 94 paragrafer, hvarmed Albrekt
försåg honom. Ansvaret för denna jubelaflats utväxter ligger hos
Albrekt mer än hos Tetzel.
På grund af den politiska motsättningen mot Brandenburg
stängde de sachsiska furstarna sina länder för Tetzels aflatshandel.
Den politiska motsättningen skärptes af en kyrklig, rivaliteten mellan
de i Sachsen gynnade augustineremiterna och de af Medici
omhuldade dominikanerna, dit Tetzel hörde. Sachsens furstar sökte
positive neutralisera Tetzels dragningskraft genom att så långt
möjligt öka vallfarts- och relikaflaten inom sina egna områden. Hertig
Georg skaffade sig sin egen inkomstbringande aflat genom
Annabergs vallfartskyrka. Kurfurst Fredrik samlade reliker till sin
slottskyrka i Wittenberg. Han begynte odla denna den
mestoevangeliska form af frälsningsväg samma år, som hans professor i
samma stad återfann den äkta evangeliska frälsningsvägen. När
Fredrik så begynte 1512, syftade han helt anspråkslöst till blott
100 års aflat. Men hans hofkaplan Spalatin dref på, så att 1517
redan funnos mer än 5,000 reliker i kyrkan. De utställdes två gånger
årligen till de troendes andaktsfulla vördnad med åtföljande aflat:
söndagen misericordia på våren, då de gåfvo folket en åskådlig
framställning af den heliga historien inklusive martyrernas och helgonens;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
