Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM
PSALMDIKTARE
’ 3
Det återstår àtt redogöra för detta psalmhäftes mottagande
af kritiken. Den representerades äfven denna gång af Wallmark,
som i Journal för Litteraturen och Theatern n:o 231 och 232 (4
och 5 oktober) anmälde den nya samlingen med samma emfas som
när det gällt de föregående. Intressant är följande passus, som
torde kunna anses inspirerad af Wallin själf:
Den blygsamhet, eller rättare hårdhet hwarmed han bedömmer
sina egna, med så mycken rättwisa wärderade Psalmer, gifwa så
mycket mera styrka och wärdighet åt hans nit för uteslutandet af
allt medelmåttigt eller mindre fullbordadt, äfwensom åt hans önskan
att, till winnande af ali möjlig fullkomlighet, »ännu någon tids
anstånd måtte hafwas med den nya Psalmbokens utgifvande».
Ett långt stycke ur företalet aftryckes, och som prof på de
nya psalmerna anföras de bägge ytterst medelmåttiga, för att icke
säga svaga, försöken till psalmer vid kröning och vid riksdags
öppnande. Wallmark tjusas emellertid af deras anpassning till
»2:ne af de högtidligaste tillfällen inom wårt Borgerliga Samhälle»,
ty han vet, att »det otroligen upphöjer wärdet af en Psalmbok,
att deri, så långt ske kan, Sånger finnas för alla det enskilta och
allmänna lifwets märkwärdigare händelser». Visserligen medger
han, att orden Religion och Nation måhända äga för stor
»familia-ritet och alldaglighet bland de mera odlade klasserna», och att de
därför kanske kunna anses »mindre anwändbara i den högre
Lyriken —; men Ree. inser sjelf obetydligheten af denna anmärkning. »1
Vida grundligare och för Wallins fortsatta arbete
betydelsefullare var emellertid en annan psalmrecension från samma år —
i Polyfem IV n:r 14 och 15 — men den gällde ej 1811 års samling utan
Psalmer 1809. I motsats till de föregående recensionerna öfver
Wallins Öfversättningar från latinska skalder och Uppfostraren
är denna artikel hållen i en aktningsfull, sympatisk, men mycket
allvarlig ton. Mottot: Ilavta oo7.i[).aZ=zs passar väl till dess
verkligt kritiska innehåll. Först heter det:
Hr. Författaren har här anwändt sin talang på ett för honom
nytt fält, som hittills warit föga odladt, och der hwarje steg
medför de största swårigheter att öfwerwinna. Sjelfwa företaget är i
den grad berömwärdt, att misstagen, om de finnas, böra winna ett
1 Ett par små språkliga anmärkningar göras mot bruket af »ho» i
betydelsen »den som» och superlativen »det bäste» (0111 Jesu namn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
