Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA Mil.I’I’ÄRKYRICOVÄSENDETS HISTORIA
77
och ve hängde, en häfstång i viss mån till civilisation och
statsbildning.1 Ej underligt då, att det sattes i samband med
religionen och tänktes hägnadt af gudarna.
Men bredvid och kanske före denna uppfattning torde hafva
gått en annan: kriget själft har betraktats som något gudomligt.
Folken hade sina krigsgudar, som i regel voro de mest populära i
gudaskaran. Kriget flöt samman med krigsgudarna.
Kriget — det fruktansvärda, människoförödande, kriget —
den ridderliga, af skalderna förhärligade striden, kriget —• det
kulturbärande, dessa trenne sidor gå ock igen i den
utvecklingsprocess, man kan särskilja i de mångskiftande dragen hos en Odin, den
nordiske krigsguden. »Hans många binamn», säger Sclhick, »visa
väl, att massor af äldre gudar absorberats i den Odinsgestalt, som
vi nu känna till, men en bland dessa gudar och den kanske
väsentligaste har utan tvifvel varit en rfjrfsgud. Under vår Homeriska
tid, vikingatågens århundraden, förbyttes helt naturligt dödsguden
till siWrfsgud, såsom sådan blef han en höfdingarnes och den
nordiska vikingaaristokratiens gud, en gud, som utrustades med
allt fler och fler fullkomligheter och som därför snart också
framstod såsom kulturens bärare, skaldekonstens, vishetens och
runokunskapens gud, d. v. s. såsom representanten för intressen,
hvilka endast förefunnos hos samhällets högsta lager, ej hos den
stora massan, för hvilken både skaldekonst och runkunskap i
vanlig mening helt visst voro skäligen likgiltiga saker.’2» »Odin får de
ädla, som på valplatsen falla, men Tor trälarna» (Harbard ljod).3
Men kriget, i hvilket man fruktar inför döden, lika väl som
kriget, som man dyrkar som något gudomligt, eller kriget, som är
1 Jfr R. R. MarETT: War and Savagery (Folk-Lore, Vol. XXVI. No.
i. March 31st, 1915), sid. 17: »It is a commonplace of anthropology that at
a certain stage of evolution —• the half-way stage, so to speak —■ war is a prime
civilizing agency »; in fact, that, as Bagehot puts it, »Civilization begins,because
the beginniug of civilization is a military advantage» (W. Bageho?, Psysics
and Politics 52). The reason is not far to seek. »The compact tribes win», says
Bagehot (Bagehot, op. cit. ib.). Or, as Spene ennore elaborately explains,
»From tlie very beginniug, the conquest of one peoplc over another has beeil,
in the main, the conquest of the social man over the anti-social man» (H.
Spencer, Social Statics, 455).
2 Henrik Schuck: Studier i nordisk litteratur- ocli religionshistoria,
första delen, Stockholm 1904, sid. 11. Kursiveringarna gjorda af mig.
3 Jfr Emh.ia Fogëi.ki,ou: Ur fromhetslivets svensk-historia. I.
Stockholm 1916, sidd. 26 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
