Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
A. GIKROW
en nödvändig kulturfaktor, behöfver religionen och skapar också
former för de religiösa behofvens tillgodoseende.
Jag tager här icke sikte på de religiösa bruk och föreställningar,
hvilka hos de primitiva folken vittna om den nära och naturliga
förbindelsen mellan krig och religion. Ett skärskådande af
hithörande fakta — hur intressant och lockande det än kunde vara —
skulle föra mig alltför långt ifrån min egentliga uppgift.’ Jag
dröjer här endast helt flyktigt vid ett par belysande företeelser,
hämtade från olika kulturstadier och folk af olika andlig läggning.
2. Historisk orientering.
Den utveckling, som kan betraktas som typisk för gången af
folkens civilisation i gemen, sedd från synpunkten af krigets
inverkan på densamma, kan afläsas hos de olika folkstammarna på
Borneo. Oxfordfilosofen Mc Dougall, den kände etnologiske
forskaren, särskiljer där tre grupper innebyggare: fredliga
kustinnebyggare, ytterligt stridslystna folk, bosatta längs flodernas öfre lopp,
och måttligt krigiska folk, som lefva mellan dessa och spela en
buffertstats roll.1 Man skulle nu, fortsätter han, kunna vara böjd för
det antagandet, att det fredliga kustfolket skulle vara sina mera
krigiska grannar öfverlägset, men verkligheten talar ett alldeles
motsatt språk, och särskildt är de senares sociala organisation högre
och starkare.
Å ena sidan den fredlige vilden, som helst drager sig undan och
blott i yttersta nödfall griper till vapen och då med dålig framgång,
som sluter sig till sin patriark, hvilken han tilltror herravälde öfver
naturens krafter, dämoner och människor, och hvilken för honom
är omgärdad med talrika tabuförbud — och å andra sidan det
socialt organiserade krigarfolket, lojalt mot samhälle och
krigs-höfding, hvilken visserligen icke föraktar religiösa bruk och magi
i krigets tjänst, men dock vet, att beslutsamhet, planmässighet,
disciplin och tapperhet äro de för utgången afgörande faktorerna2,
dessa tvenne typer med sina mellanformer uppenbara sig i de olika
folkens utvecklingsgång.
Så i judafolkets historia och dess därmed på det allra närmaste
sammanhängande uppfattning af Gud och kriget. I den historiens
1 R. R. Marett, o. a. a. sid. 19.
2 Jfr Martin P:n Nilsson, o. a. art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
