Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Gierow. Bidrag till det svenska militärkyrkoväsendets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
romarekyrkans förnämsta stöd i öster —• ett förspel till hvad sedan
komma skulle.
Mellan dessa år, 1521 och 1621, ligger en fullständig ombyggnad
ända från grunden af vårt svenska samhälle1, och i närmaste
samband med denna ombyggnad, väl icke alltid utan slitningar, gick
utvecklingen af den genom reformationen från Rom och dess
kulturvärld lösryckta kyrkan.
»Principen i Gustaf Vasas nydaningsverk var en hela folkets
sammanslutning under gemensam förpliktelse till det, som för
fäderneslandets räddning och försvar var nödvändigt, och under
gemensamt ansvar för de nödiga åtgärdernas genomförande och
för deras följder. Men denna samhörighet var förverkligad i den
ansvarige konungens person; i hans åtgöranden hade hela folket del
och var därför ock till dem förpliktadt, så länge de befrämjade rikets
försvar och båtnad. Den religiösa sidan af folklifvet gjorde intet
undantag; äfven här var konungen personligen ledare, så långt som
statsintresset kräfde. »2 Och härmed stod i bästa samklang den omsorg
om försvarsmaktens kyrkliga själavård, som präglade Gustaf Vasas
krigslagstiftning, särskildt när det gällde det nationella försvaret.
Den unga, ännu knappast specifikt lutherskt färgade
reformationskyrkans kamp i Sverige först mot kalvinistisk strömning,
därefter mot en på consensus quinquesecularis hvilande, af
sympatier för romerskt väsen kännetecknad förmedlingsteologi3, båda
dessa riktningar representerade af Gustaf Vasas tre söner, som
kommo att bära hans krona, denna kamp dref densamma till en
allt bestämdare utpräglad lutherdom, en utveckling, som fick sitt
kraftiga uttryck i Uppsala mötes beslut.
Från statens sida vardt dock den svenska kyrkans karaktär af
en evangelisk luthersk kyrka aldrig erkänd, så länge Vasasönerna
lefde. Detta skedde först med Gustaf II Adolfs konungaförsäkran.
Den tid, som härpå följer, kännetecknas af ett storartadt arbete på
kyrkoorganisationens område.
Det är underbart att se, hur hela vår svenska storhetstid, trots
1 Jfr N. Edén: Om Centralregeringens organisation under den äldre
Vasatiden, Uppsala 1899; Hjalmar Holmquist: D. Johannes Matthiae Gothus,
Uppsala 1903, § 2.
2 Sist anförda arbete sidd. 40 f.
3 Enl. Herman Lundström: Om äktheten af Johan III:s berömda
tal till Smålands och Ölands prästerskap (i Fynd och forskningar, 1 häft.
1912), var dennes kyrkopolitik dock kanske mer färgad af Melanchton
än af Cassander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
