Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.UNDS DOMKAPITEL OCH PRÄSTBILDNINGEN UNDER I7OO-TALET 2 2Q
på ett tillfredsställande sätt under själfva begynnelseperioden
(weibull, Lunds Universitets historia, I, sid. 58 f.). Biskop
C. Papke (1688—94) synes ha haft känsla för nödvändigheten
att ingripa; från hans tid talas om pröfning af prästkandidater
och uppsikt öfver prästernas kunskaper, dock med den påföljd
att prestationerna befunnos alltför litet tillfredsställande, så att
nya botemedel måste upptänkas. Bland de vanligaste torde
ha varit utfästelser — reverser — från de examinerades sida att
genomgå ny examen, hvarmed de således skulle hindras att
lägga sina studier på hyllan. — Under iöoo-talets sista decennier
har tydligen prästbildningen i Lunds stift lidit af betänkliga
svagheter. Och dock hade det behöfts en fast grundval för
prästernas andliga uppfostran och ett synnerligen väl utrustadt
prästerskap för att hålla spänstigt det, som hotade att förlamas genom
de nya krigen under Carl XII, och möta de brydsamma
uppgifter, som 1700-talets andliga rörelser förde med sig.
Men vi gå att kasta en blick öfver ställningen inom de öfriga
delarna af Sverige. Prästbildningsförhållandena här uppvisa före
1686 ingen enhetlig helhetsbild. Winstrup hade, som vi ofvan
sett, kunnat utfärda lokala bestämmelser för sitt stift; detsamma
kunde ock biskoparna i de gamla svenska stiften göra, och det
var en ordning af gammalt datum. Naturligtvis ha förhållandena
i de olika stiften ägt en viss likformighet med hvarandra, men
blott i den mån, den ene biskopen var villig att taga andras
anordningar till föredöme. Saknaden af gemensamma föreskrifter
gick så långt, att t. ex. ej ens ordinandernas examen inför
domkapitlet enligt lag var obligatorisk; det låg i biskoparnas skön
att förfara efter godtycke, och mången gång ha djäknar utan
vidare ordinerats till präster (H. Afzelius, E. Benzelius d. ä., II,
sid. 11).
Vid början af 1600-talet hade Laurentius Paulinus Gothus
(biskop i Strängnäs 1609—37) gifvit upphof till en ny
ordning för sitt stift (jfr H. Lundström, Laurentius Paulinus
Gothus I, sid. 294 ff.). Under hans ledning hade gymnasiet
organiserats i främsta rummet såsom prästbildningsanstalt. Det
är också bekant, att han redan från början af sin ämbetstid
fordrade prästexamen af ordinanderna, och det finnes i behåll
ett protokoll, som utvisar, att en sådan examen kunde fortgå
fulla sju dagar med c:a 6 timmars dagligt förhör (ordinandernas
antal var emellertid vid detta tillfälle ej mindre än 26). Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
