Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
D. FEHRMAN
är betecknande för de profana vetenskapernas ställning, att
endast två dagar ägnades åt teologi i strängare mening, hvarjämte
dessutom en dag åtgick för förhör i bibelgrekiska och hebreiska.
Prestationerna under dessa dagar voro öfversättning till latin
af Hebr. 10, Genesis 3, 14 och 16, samt loci om Gud, skapelsen,
försynen, synden, predestinationen, Kristus, rättfärdiggörelsen,
tron och sakramenten. För att ett förhör i dessa ämnen skulle
fylla sammanlagdt 18 timmar, måste frågorna ha gått ganska
mycket i detalj, hvilket förutsätter, att fordringarna ej varit
obetydliga. I Strängnäs stiftskonstitutioner äro upptagna
bestämmelser om speciella prof af redan ordinerade, som aspirerade
på befordran, bl. a. författande och försvar af teser — måhända
ett första uppslag till senare tiders pastoralexamen. — 1637
befordrades Paulinus till ärkebiskop. Inom sitt nya
verksamhetsområde har han nedlagt ett nitiskt och säkerligen ingalunda
fruktlöst arbete för prästbildningens förbättrande efter
hufvudsakligen samma grundlinjer som i Strängnäs. Äfven ärkestiftet
har sålunda under en tid berörts af målmedvetna försök att
höja prästbildningsnivån, försök, som väl ej varit alldeles utan
verkan för den kommande tiden. Dock visa synodalprotokollen,
att stora hinder funnos att öfvervinna. Redan under
1600-talets början finner man enstaka förmaningar till de yngre, att
de fliteligen studera skulle och vara bokmän o. s. v. (t. ex.
1611, H. LUNDSTRÖM, Svenska synodalakter I, sid. 25), men
de synas ha haft föga resultat. Från ett möte 1643, således
från Paulini arkiepiskopat, omtalas, hur ärkebiskopen själf
besteg katedern och med de yngre repeterade artikeln de
justifi-catione, som genomgåtts på förra synoden. Därpå genomgicks
art. V under analys däraf med verbi comministri, inen de flesta
svarade så, att biskopen högeligen beklagade sig däröfver, »aegre
ferens tantam illorum negligentiam et inscitiam», samt hotade
att nästa gång på nytt genomgå alla dittills ventilerade artiklar
i Augustana (akterna upplysa dock ej om, huruvida hotet gick
i verkställighet); de få, som svarat bättre, rönte hedern att få
sina namn antecknade till protokollet. Också från den följande
tiden omtalas förhör, som biskopen själf anställt; några
klagomål äro ej särskildt antecknade, hvadan hans stränghet vid det
förstnämnda tillfället kanske haft önskad effekt. Naturligtvis
har Paulini exempel ej ens tillnärmelsevis blifvit bestämrfiande
för hela den svenska prästbildningen under återstoden af 1600-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
