Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Svenskt Diplomatarium, VI:2. Af Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
T.ITTER ATURÖFVERSIKTER
Svenskt Diplomatarium, utgifvet af Riksarkivet genom Sven
Tunberg. Sjätte bandet, andra häftet (s. 265—360), Stockholm
1916.
Utgifvandet af ett nytt häfte i det svenska diplomatariets
ärevördiga serie — som om två år kan fira sin nittioåriga
födelsedag — är för visso ägnadt att hälsas med förväntansfull
tacksamhet af hvarje medeltidsforskare, vare sig han är kyrko-elller
profanhistoriker.
Det senare 1600- och 1700-talets flitiga diplomforskare, en
örnhiälm, en Peringskiöld, en Brocman, bragte det ej längre
än till sammanförandet i mäktiga handskrifna volymer af ett
visserligen ytterst aktningsvärdt urkundsmaterial. I de från dessa
män härrörande samlingarna, förvarade i Vitterhetsakademiens
bibliotek, finner forskaren ännu värdefulla hjälpmedel; stundom
bevara de i afskrifter urkunder, till hvilka originalen sedermera gått
förlorade. Det var C. G. Nordin förbehållet att framkasta planen
till ett stort corpus diplomaticum, som skulle omfatta såväl källor
af traditionskaraktär som urkunder. Men han rycktes snart bort
från sina historiska arbeten och fick ej ens upplefva, att hans stora
projekt åtminstone med afseende på traditionsmaterialet började
förverkligas genom E. M. Fant i det 1818 utkommande första bandet
af Scriptores rerum suecicarum medii aevi. Det dröjde ännu 11 år,
innan början gjordes till utgifvandet af en svensk
urkundssamling: år 1829 utgaf dåvarande riksantikvarien J. G. Liljegren
första bandet af Diplomatarium Suecanum, med hvilket band han
nådde ända till år 1285 (till de i kronologisk ordning meddelade
brefven sluter sig ett väl omfångsrikt tillägg af »Förbigångna och
odaterade»). Äfven andra bandet, omfattande åren 1286—1310
(detta innehöll därjämte ett tillägg af runinskrifter) hann utkomma
före Liljegrens tragiska död. Det för sin tid nog så aktningsvärda
utgifningsarbete, som presterats i dessa två äldsta band, motsvarar
gifvetvis ej till fullo den moderna editionsteknikens högt uppdrifna
kraf, och en omarbetning af dessa band måste därför framstå som
ett tyvärr ännu i fjärran hägrande önskemål. Verket fortsattes
af B. E. Hildebrand, som år 1842 kunde utgifva 3:dje bandets
första del och 1850 den andra, hvarmed man kommit fram till
år 1326. Fr o. m. tredje bandet utarbetades äfven register till
hvarje band för sig; frånvaron af ett dylikt till de båda första
banden var en kännbar brist, som blef fylld först genom det af K. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
