Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - C. Katekesutanläsning en undervisningsmetod - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 1. Predikoämbetet in genere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I c; 7
kraf än i det nyssnämnda af Paulus, så skulle man dåtilldags ändå
icke ens i nämnvärd mån kunnat åtlyda den, så länge icke ordagrant
inhämtande finge i betydande utsträckning kräfvas och anlitas.
Katekesutanläsandet var alltså ingen frälsningsprincip, utan
blott en af bristen på läsfärdighet framtvungen urgammal metod
att inhämta kristendomskunskap. Men en nödtvungen och
traditionell metod — hur ifrigt än den genomföres — gifver lika litet
vittnesbörd om en eventuell öfverskattning af kunskapen eller af
ordets betydelse, som katekesutanläsning i vår tid behöfver göra
det. Ja, den visar dithän i än mindre grad, ty nu stödes
kristendomsinpräglingen allmänt af läsfärdighet.
III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom
kyrkan eller under dess inspektion.
1. Predikoämbetet in genere.
I strid mot Kristi befallning hade medeltidskyrkan vanligen
dels låtit det primära uppfostringsorganet (familjen) ensamt bära
hufvuddelen af arbetet med den kristliga barnuppfostran, dels
tillstadt menigheten själf att äga föga eller ingen
kristendomskunskap. De protestantiska kyrkornas nitälskan kunde däremot
ej nöja sig med en uppfostran och själavård i lägervall. De
förefintliga organens verksamhet inriktades på att frammana eller
framtvinga rik, klarsynt och i lifvet omsatt kristendomskunskap,
och man skapar nya organ med samma uppgift. Institutioner
för en mera omfattande och grundlig menighetspåverkan än förr
ställas sålunda af kyrkan eller på dess initiativ vid sidan af hem
och faddrar; allt och alla vill den inordna i
församlingsomvårdnadens tjänst.1
I enlighet med tidens uppfattning af de bibliska maningarna
och exemplen var det nämligen prästerna, som närmast tagit i arf
Kristi sista uppdrag till lärjungarna och mänskligheten; det var
de, som — trots eller med hjälp af den biblisk-lutherska principen
om det allmänna prästadömet •—- skulle organisera och »drifva».
Ali undervisning och speciellt den kyrkliga folkundervisningen
hade ett religiöst syfte och var därför en kyrklig angelägenhet.2
1 Jfr Höfling, s. 317, 318. Om hein och faddrar, jfr här senare.
« 2 Jfr RRF VI, s. 381—382, samt min undersökning 0111 Småläroverken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
