Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 5. Prästernas arbetsvillkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 b.
RUD. HALL
■omfattning t. ex. i Norrland, Dalarne och Finland utgjorde icke
ringa hinder för Guds ords »rätta framgång », och där prästerskapet
framhåller det rimliga i att de allra största socknarna delades i
flera pastorat, »att åhörarna icke må lida men på deras
information uti Guds ord». Det borde emellertid ske blott småningom
(för mycken klagomåls skull)1, hvaremot man ifrigare betonar
nyttan af kapell, i hvilka kyrkoherdar eller kaplaner uppehölle
gudstjänsten. Nödvändigheten af prästämbetets rekrytering med
de mest dugande personerna hindrar sålunda i ej ringa mån
en jämväl nödvändig ökning af antalet pastoratsklyfningar; den
ständiga klagan öfver minskning af privilegier och lönebidrag har
en af sina förnämsta orsaker däri. Troligen nödtvunget men dock
beklagligt var, att sålunda den erforderliga ökningen af
prästmännens antal2 möjliggöres oftare genom anställandet af kaplaner
och komministrar af olika slag än genom förvärf af ökadt antal
kyrkoherdar.
Man företog alltså pastorats-klyfningar, frånskilde
sockendelar och inrättade nya prästtjänster och det i synnerhet i
bergsbruksbygderna, på de bortre landskapsgränserna, i ödemarkerna,
hvarest städer, köpingsliknande samhällen, byar och gårdar
framväxte och där pastoraten mätte 10, 20, 30 mil i genomskärning.3
1 Genom kapell kunde tillsvidare afhjälpas den svåraste bristen i
medelstora pastorat. Tiiyselius, Bidrag, s. 31—32, 40; Rudbeckii stora
roll vid mötet framgår där bl. a. å sid. 43—45. Till den något större
försiktighet, som talar ur prästerskapets svar, torde hafva medverkat önskemålet
att få behålla några »reträttplatser» för synnerligen välmeriterade prästmän.
I Munktorp t. ex., där det var »stor gästning», önskade kapitlet anställa en
speciellt lärd och berest man; till Stora Tuna befordras professorer eller dem
likvärdiga vetenskapsmän. VDP 1620 8/9, 1639 12/1, Alg, 9/1, AI8.
Munck-tell, II, s. 386 o. f.
2 Mot »öfverflödiga präster» hade yttrat sig: KO 1571 och KO-förslaget
1619 (s. 148, 539), Rudbeckius (1623 11/8, VDP), Botvidi biskopsinstruktion
(1631), regeringen (1636 18/7, 1647 20./9). Af rikskanslären och i
ärkestiftet sättes plats såsom villkor för prästvigning: RRP VI, s. 426; UDP 1645
i/s, 19/11, 26/11; 1646 22/7, 4/11, 9/12. Eklund, s. 191. I dessa yttranden
afses vanligen »erforderliga» till förefintliga antalet befattningar; i texten
afses de, som voro erforderliga för själavårdens bestridande öfver hufvud
taget.
3 Sent men hastigast skapas Avesta, vid ett betydande vattenfall i den
alltmer använda förbindelseleden till Bottenviken och Gäfle. Det skedde
därigenom, att holländaren Silentz och det yngre kopparkompaniet hit
förlade sina förädlingsverkstäder 1636. Redan efter 5 år var orten stad, och
efter ytterligare tre år förlades hit rikets enda kopparmyntverk. Med till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
