Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 5. Prästernas arbetsvillkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
b. rud. hall
uppges olika i olika urkunder; med en beräkning af fem pr hushåll
skulle folkmängden utgöra 2050 à 2651 personer. — Såsom så ofta
eljest börjas förbättringarna vid moderkyrkan; här utvidgas
predikoverksamheten och ungdomsundervisningen. Senast år 1620
hade man på stadsmaner anställt ungdomslärare (skolmästare). Och
från år 1625 utfäste sig »Noraskoga» byamän att betala ’/2 pund
osmundsjärn hvardera för att få ottesång — en tydlig sträfvan att
äfven i kyrkligt hänseende få likställas med städerna; i
administrativt hänseende lyckades det dem först nära två årtionden senare.
I de bergiga och sjörika gränstrakterna i norr och väster funnos
tidigt ett stort antal finnar, som lifnärde sig genom fiske, jakt
och svedjande. Spår funnos af äldre koppartillverkning, men först
med en koppargrufvas upptäckande 1624 och med de Geers
koppar-förädlingsverk (1628) begynte en jämförelsevis talrik inflyttning af
kulturellt högre stående svenskar och utländingar. Vid 1629
års höstsynod klagade ett 40-tal finnar från gränstrakterna mellan
Värmland, Dalarne och Västmanland inför domkapitlet, att
kyrkvägen var lång, samt att de, komna i kyrkan, ingenting förstodo
af predikan; deras sjuka finge dö utan tröst och hugsvalelse.1 De
begärde söndaglig gudstjänst å svenska och finska. Efter
förhandlingar på ort och ställe, ledda af kapitularis Stiernhöök och prosten
Drivius, erhöllo de en djäkne från Falun att lära dem katekesen på
finska. Han och traktens prästmän torde ock stundom hafva
predikat. Samtidigt med begynnande kyrkobygge, år 1635, får
Ljusnarsberg en kyrkoherde (jämte »skolmästaren») och blir så
eget pastorat2; två år senare kom biskopen själf för att visitera.
Här predikas hvarje helgdag på finska och svenska, och med sådan
framgång brytes här bygd för det nationella, att man sju år efter
dalens pastorat. Också voro odöpta barn i Särna så stora, att de refvo sönder
handboken för Buskovius vid dopet; Skarstedt, s. 134. Under den norska
tiden hade Särna och Idre »fått tjänst» endast tre gånger årligen.
1 VDP 1629 4/9. Det är samma klagomål, som snart därefter en
Rudbeckii f. d. elev, Olaus Petri Niurenius i Umeå, höjer inför Skytte rörande
»lapparnas ynkliga hedendoms lägenhet och lefverne»: De hafva ej haft
predikanter af sina egna eller på sitt eget tungomål; därför känna »de ej
Gud rätt, som andra kristna, ej heller veta grunden eller medel till sina själars
salighet; och hvad en dem säger det ena året om Gud, veta de [det] andra
året int[et], när de blifva tillfrågade. . . . De sjuka ibland lapparna besökas
aldrig i fjällen med tjänst och altarets sakrament utan dö sin kos oskriftade,
otröstade och oaflösta; den onde anden, som [de] sina så anfäktar, är näst
[nära dem] med sina lögner». ICÅ 1914, s. 424—425.
2 Jfr Hult, passim. Johansson, Noraskog, III, s. 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
