Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - IV. Lehnbergs religiösa optimism - 3. Tolerans och dogmatisk likgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
EDV. I.EUFVÉN
att förstå allvaret i en religiös åskådning möter oss i följande
teckning, som väl närmast åsyftar pietismen:
Det gifves menniskor, som af brist på rigtig kännedom, af uppfostrans
och undervisningens fördomar, eller af en viss tyngd och sorglighet i sitt med
födda lynne, tillägga fromhet och dygd en alltför mörk, en alltför dyster ocli
hotande skepnad, som hålla Religionen för en ovän af ali sinnesmunterhel
och förnöjelse, som derföre förneka sig många behagliga föremål, dem Gud
aldrig har förbudit, och pålägga sig många tyngder, som han dem aldrig
anbefallt: menniskor, som uppfylla hvarje pligt med bekymmer, njuta hvarje
oskyldig förnöjelse med fruktan, tillräkna sig hvarje ouppsåtligt afsteg som
ett brott, föreskrifva sig i de obetydligaste ämnen de strängaste lagar,
pålägga sina tankar, sina känslor och sina ord det besvärligaste tvång, och tro
sig aldrig vara bättre och rättsinnigare, än när de göra det mesta våld på sitt
hjerta, innesluta sig helt och hållet i sitt eget mörker, och befinna sig
alldeles känslolösa för alla omgifvande föremål. J röjen lätteligen, Mine
Åhörare ! att en sådan tyngd och svårighet i dygde-öfniugeu icke är Religionens,
utau deras, i hvilkas missledda inbillning denna skräckbild målar sig ocli
underhålles; vare det långt ifrån oss, att dömma de Gudomliga lagarna efter en
sådau måttstock! —
När Lehnberg, som sker i cletta citat, frånträder sin vanliga
ireniska hållning ocli direkt polemiserar mot en viss riktning,
torde detta visa, dels att den af honom tecknade fromhetstypen,
hvarmed han väl närmast åsyftar pietismen, vid denna tid faktiskt
har lefvat kvar som en verkligt lefvande fromhetstyp, ehuru
rörelsen kyrkohistoriskt har mist sin betydelse vid denna tid, dels ock
att denna typ synts mycket främmande för Lehnberg och den
tidsriktning han tillhör. Det finnes några få ställen hos Lehnberg,
som belysa hans uppfattning af känslosamheten i religionen.
Herrnhutismen torde härmed icke åsyftas, utan de passa in på
hvarje verkligt innerlig fromhetstyp. Dessa ställen visa i själfva
verket, huru oförstående Lehnberg stått till den religiösa
känslotypen, äfven om han rört sig med uttrycket »känsla». Det var
föga annat än sentimentalitetens dräkt öfver
förståndsupplysningen.
Den torra förståndsupplysning, som Lehnberg representerar,
var artskild från de känslobetonade fromhetstyperna1, och det är
därför rätt naturligt, att dessa riktningar blefvo hårdt bedömda
1 Likaså liar neologiens främste man Semler sammanfattat de
känslobetonade fromhetstyperna i den gemensamma beteckningen »Fauaticisinus»,
till hvilka lian särskildt räknar »den das ganze Christentum beschimpfende
herrnhutische Geist». Se härom E. Ijnderhoi.m, Teologi och piitism, i
Kyrko-historisk Årsskrift, 1914, sid. 68 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
