Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 2. Oxfordrörelsen inför samtidens och eftervärldens omdöme. En bibliografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oxfordrörelsen inför samtidens o. eftervärldens omdöme i 53
att följa honom till slutet. Detsamma kan sägas om Th.
Mozley’s ofta citerade Reminiscences, chiefly of Oriel College
and the Oxford Movement (I—II, London 1882), som dock är
föga mer än en underhållande anekdotsamling, långt ifrån alltid
pålitlig i sina uppgifter och visande en beklämmande brist på
förståelse hos författaren för de djupast drivande faktorerna i
den rörelse, vars hängivne anhängare han varit, tillika med ett
kritiklöst accepterande av dess fördomar.1
Av tidigare försök till en framställning av den traktarianska
fasen av den nyanglikanska rörelsen må här endast nämnas
H. G. Newland, Three Lectures ön Tractarianism (1852), en
panegyrik av en ivrig anhängare av rörelsen.2 Dessa
liksom de talrika bidrag, som föreligga spridda i pamfletter och
annan efemär litteratur, ställdes emellertid i skuggan av R. W.
cl-iurch, The Oxford Movement. Twelve Years 1833 — 1843,
utgiven postumt 1891. Detta är och förblir det klassiska
höganglikanska arbetet. Författaren, vid sin död dean of St.
Pauls,3 hade själv under rörelsens senare fas tillhört dess inre
rådkammare, och en livslång vänskap förenade honom med
Newman. Härjämte gick han till verket med en fond av
humanistisk och litterär bildning och personlig förfining, som
gjorde honom till sin generations måhända allmännast
uppskattade kyrkoman. Hans »moral beauty» har blivit till ett
ordspråk. Så kunde han skänka sitt lands kyrkliga litteratur
ett av dess klassiska verk och tillika i historiens form ge ett
försvar för den riktning, han själv tillhörde, så mycket
verksammare, som det ej har något av en partiskrifts kännetecken.
Men detta utesluter icke, att de tolv åren i hans framställning
framstå liksom i ett förklarat ljus, ej helt överensstämmande
med den bild, som ett kyligare och mer opartiskt iakttagande
kan ge.4
1 Typiskt är t. ex. hans behandling av Hampden.
2 E. G. K. Browne, Annals of the Tractarian Movementfrom 184.2—
1860 (3 uppl., London 1861), skriver från den katolske konvertitens synpunkt.
3 R. W. Church föddes 1815, blev 1838 fellow i Oriel, tillbragte nära
20 år som kyrkoherde i en landsförsamling, innan ban 1871 blev dean of
St. Paul’s, död 1890. Hade han velat, hade hans kyrkas högsta post stått
öppen för honom. Hans liv har tecknats av hans dotter: Mary C. Church,
Life and Letters of Dean Church (London 1894). Se därjämte D. C.
Lath-bury, Dean Church, i Leaders of Religion (London 1905).
1 I samband med Church må här nämnas tvänne memoar- och
brevsamlingar, som ge åtskilliga bidrag till rörelsens historia, (och jämväl till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
