Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 3. Det första anloppet och Via media’s guldålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det första an lopp et och via media’s guldålder 1 73
är skriven med en viss manlig knapphet och ger ett gott prov
på sin författares redan mogna stilistiska mästerskap.
»Till mina bröder i det heliga ämbetet, den engelska
kyrkans presbyterer och diakoner, invigda därtill genom den Helige
Ande och handpåläggning.» -— Så var redan signalen hissad.
»Medarbetare, jag är en av Er egen skara, en presbyter. Och
därför döljer jag mitt namn. Dock måste jag tala, ty tiderna
äro mycket onda, dock talar ingen emot dem.» Följer så en
maning att träda upp till biskoparnas stöd mot den onda tiden
som deras »sköldbärare, att vara för dem, vad Lukas och
Timotheus voro för S:t Paulus, — dock utan intrång i deras heliga
ämbetsansvar — och, olycklig som en sådan händelse skulle
vara för landet, så kan jag likväl ej önska dem ett mer välsignat
slut pä deras bana än bortrövande av deras ägodelar och
martyrskap».
Varpå skall då prästerskapet grunda sitt krav på aktning
och uppmärksamhet? Ej på börd, förbindelser, popularitet, utan
härpå endast: »vår apostoliska härkomst». — »Vi äro födda ej
av kötts vilja, eller av mans vilja, utan av Gud. Herren Jesus
Kristus gav sin anda till sina apostlar; dessa i sin tur lade sina
händer på dem som skulle efterträda dem; dessa åter på andra;
och så har den heliga gåvan blivit överlämnad ända ned till
våra nuvarande biskopar, som ha utsett oss till sina medhjälpare
och i vissa hänseenden sina representanter.» En analys av
ritualet för diakon- och prästvigningen inom den anglikanska
kyrkan för bestyrka detta. Varje vigd präst har genom själva
den form, i vilken han mottagit ämbetet, erkänt den apostoliska
successionen. Så mynnar skriften ut i en vädjan till författarens
bröder i ämbetet att göra allvar med, att »göra mycket» av
gåvan. »Talen ut nu, innan I ären tvungna . .. En tanke har
spritt sig, att de kunna taga bort Eder kraft. De tro, att de
ha givit Eder den, och att de kunna taga bort den. De tro,
att den ligger i kyrkoegendomen, och de veta, att de politiskt
hava makten att draga in denna egendom. De ha blivit
förledda till en mening, att Eder nuvarande påtagliga nyttighet,
påvisbara resultat, omtyckthet av Edra församlingar, att dessa
och liknande äro prövostenarna på Edert gudomliga uppdrag.
Upplysen dem i detta stycke. Upphöjen Edra heliga fäder
biskoparna, som apostlarnas representanter och kyrkans änglar.
Och upphöjen Edert ämbete, såsom varande invigda av dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
