Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 3. Det första anloppet och Via media’s guldålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’3°
yngve brilioth: n yang lik ansk renässans
att taga del i deras ämbete.» Slutligen följer en inträngande
maning att i varje fall välja sida och ta parti.
Den andra samtidiga traktaten, The Catholic Church, är
direkt orienterad på den irländska kyrkofrågan. »Har staten
skapat oss och kan den göra oss om intet?» Förhållandet är
detsamma, heter det, som om den romerska staten skulle ha
tillsatt biskopar på apostlatiden, och i vad avseende är den
engelska staten f. n. olika den dåtida romerska?
Sammanställningen vittnar om författarens ej så litet överhettade
sinnesstämning. Han fortsätter att i lugnare tonart utveckla artikeln
om den katolska och apostoliska kyrkan såsom identisk med
den synliga. Slutorden: »Att förbereda sig på förföljelse kan
vara vägen att avvända den» -— ha tvivelsutan en allmän
giltighet, men i vad mån de äro tillämpliga på det föreliggande
fallet, undandrar sig vårt bedömande.
Före årets slut utkommo tjugo traktater, av dem nio av
Newman’s hand, de flesta i huvudsak över samma tema — här
må blott nämnas nr. 7, The Episcopal Cliurch Apostolical, —
samt 11 och 20, innehållande tre brev om Ihe Visible Church.
Av övriga medarbetare märkas J. Keble, som bidragit med två
nummer, det första nr. 4, Adherence to the Apostolical Succession
the safest Course — stilen sticker här märkbart av mot den
metalliska klangen i Newman’s, det är ett vekare instrument,
som spelar, men melodien är densamma, — dennes broder
Thomas Keble börjar i nr. 12 en fortsättningsberättelse, som
går genom fyra nummer. Det är en landskyrkoherde, som med
sokratisk metod framlockar ur en from sockenbo hela den
apostoliska lärans fullhet. J. W. Bowden, Newman’s äldste
Oxfordvän, kamrat frän de första studentåren i Trinity College,
lämnade ett bidrag, R. H. Froude två. Tre äro av personer
vilka sedan ej kommo att spela någon synnerlig roll inom
rörelsen (en av J. A. Menzies, två av B. Harrison). Två ha sin
särskilda historia. Den femtonde traktaten Ön the Apostolical
Succession in the English Church är från början författad av
W. Palmer, vilken dock ej ville ha något att göra med serien,
utan endast ställde materialet till Newman’s förfogande. Denne
använde sig därav för den goda sakens skull, ehuru han ej fullt
kunde tillägna sig Palmer’s argumentering. Detta förfaringssätt
ådrog honom allvarliga förebråelser av Froude, som härpå
grundade en anklagelse för vad han kallade econoniy — ett uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
