Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det statiska kyrkobegreppet 1 31
nerade alster. Alla den sanna kyrkans kännetecken påvisas
hos Englands kyrka. Rom är väl även en lem av den synliga
kyrkan, ehuru utan något försteg framför andra kyrkor (»om
den ensam vore den katolska kyrkan, skulle kristendomen
förvisso ha nått sin lägsta ebb, och helvetets portar blivit den
övermäktiga»). Och den har berättigande blott i de länder, som
alltid förblivit romerska. När den romerska kyrkan tränger in
latinska biskopar på österländska biskopssäten, är den skyldig
till schism, det samma skulle gälla om varje kyrka, som sökte
att vinna fotfäste t. ex. i Sydamerika, som varit romerskt
alltifrån kristendomens införande. Men det gäller också papisterna
i Nordamerika, och — det romerska eller påviska partiet i
England och Irland, som avföll från den katolska kyrkan under
drottning Elisabets regering och sedan dess ej har upphört att
rasa mot densamma.1 De orientaliska kyrkorna hava alla de
yttre tecken, som tillkomma en del av den sanna kyrkan. Ȁven
om reformatorerna, framför allt Luther, ej hade någon tanke på
att skilja sig från den synliga kyrkan, äro likväl de
kontinentala rerormationskyrkorna så bristfälliga ifråga om tecknen på
en sann kyrka — genom sin radikala brytning med den äldre
kyrkan, genom sin tvetydiga ställning till kravet på personlig
helgelse, genom saknaden av successio apostolica — att dessa
»’the societies of Lutherans and Calvinists’ svårligen kunna ha
ansetts som kristna kyrkor (Churches of Christ) i egentlig
mening.» Det är ej utan avsikt som förf. talar i preteritum. Han
tillfogar en förklaring, som är ett klassiskt dokument till den
insulära inskränkthet, som förblivit ett av den statiska
anglika-nismens karakteristiska:
»Jag har hela tiden talat om den utländska reformationen,
som om något förgånget. Lutherdomen och kalvinismen äro
nu föga mer än historiska fakta, ty de svaga och livlösa
lämningar, som de lämnat efter sig, och som alltjämt bära deras
namn, äro blott pinsamma minnen om system, vilkas
ofullkomligheter och fel, vilka dessa än voro, dock adlades av en
vocation instituted by God himself. If it be not so; if it be a mode of
human invention; it could never have constituted ministers of Christ, and
therefore the whole Church would for many ages have been without true
ministers, it would have been deficient in what is essential to the Church
of Christ, and therefore the catholic Church must have entirely failed: a
position which is directly and formally heretical.» A. a., I, s. 173 f.
1 A. a., I, s. 305.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
