Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
I I 2 yngve brilioth: nyanglikansk renässans
för botkampens plötsliga seger, men omintetgör detta
grundstämningens väsentliga identitet, glädjen i Gud, främlingskapet
från synden? Det är under de sista anglikanska åren framför
allt, som helighetsmotivet hos Newman utlöser dessa ljusare
känslor. »Jag önskar, att det vore möjligt, mina bröder, att
leda människor till större helighet och trognare lydnad genom
att framställa för dem de höga och överflödande glädjeämnen,
som de hava, vilka tjäna Gud. ’I Hans närvaro är fullkomlig
glädje’, ’livets källa’, och de äro tillfreds med ’ymnigheten i
Hans hus’, och ’dricka ur Hans glädje som ur en flod’, men
detta är, det vet jag, just vad de flesta människor ej vilja tro.
. . . De förneka icke plikten eller lämpligheten av att föra
ett nytt och heligt liv, men de kunna ej förstå, hur det kan
vara behagligt».1 Måhända når Newman’s helighetsförkunnelse
sin höjdpunkt i en predikan över The Crucifixion från år 1842:
»Låt oss bedja Gud att giva oss alla dygder (graces), och då
vi i första rummet bedja honom, att han ville göra oss heliga,
verkligen heliga, låt oss även bedja honom att giva oss
helighetens skönhet, som består i öm och ivrig tillgivenhet mot vår
Herre och Frälsare. Detta är för den kristne vad kroppslig
skönhet är för den yttre människan, så att genom Guds nåd
våra själar må få ej blott styrka och friskhet, utan en slags
blomstring och fägring, och att, allt eftersom vi bli äldre till
kroppen, vi må, år för är, bli ungdomligare i anden».2
1 A. a., VII: 14 (Religion pleasant to the Religious): »The pleasures of
holiness are far more pleasant to the holy, than the pleasures of sin to the
sinner.» Självträningen i helighet kommer åter fram i avslutningens
karaktäristiska ord: »Think of all this, Brethren, and rouse yourselves, and run
forward with a good courage on your way towards heaven. . . . Strive to
enter in at the strait gate. Strive to get holier every day, that you may be
worthy to stand before the Son of Man.» (s. 203). I den djupare mystiska
tonart, som är honom egen, kan också Pusey tala hänförda ord om den
himmelska fullkomningen som ett uppgående i Gud: »–-He, the Fon-
tain of all Good, shall overstream them with the Torrent of His Pleasure and
enfold them and fill them with His Love, and irradiate them with His Light.
Their being shall be His Being, and they shall be themselves, only to be not
themselves, only that there may be beings, to be ever filled with the Thrilling,
Pure, Holy, Exstatic Love of God. They shall be out of themselves in the
Absorbing Love of God, and God, in His Boundless Love, shall dwell in them.»
Pusey, Sermons during the Season from Advent to Whitsuntide, s. 119
2 A. a., VII: 10, s. 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
