Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Maria Cronquist, Teologfrekvensen i Sverige efter 1830 - III. Teologfrekvensen - 4. 1890—1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 40
maria cronquist
Den gamla prästeden ersattes genom lag av IO nov. 1883 med
prästlöfte, som i 1894 ärs handbok lyder så: »Viljen i städse
förbliva vid den rena, evangeliska läran, sådan den, grundad i Guds
heliga ord, det gamla och nya testamentets heliga skrifter,
genom den oförändrade Augsburgiska bekännelsen och Uppsala
mötes beslut av år 1593 är antagen och förklarad, så att I
varken uppenbarligen förkunnen och utspriden eller hemligen
främ-jen däremot stridande läror?» Men icke heller detta löfte blev
tillfredsställande, utan krävde ny förändring.
På grund av en petition från en mängd studerande vid
Uppsala universitet framlade biskop Gottfrid Billing för 1903
års kyrkomöte förslag till omformulering av prästlöftet, så att
detta fick följande formulering: »Viljen I efter bästa förstånd
och samvete rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss
givet i den heliga skrift och så som vår kyrkas
bekännelseskrifter därom vittna?»
Emellertid utspinner sig efter 1903 diskussion om huru detta
löfte skall tolkas. Här delade sig meningarna i två fraktioner.
En grupp med biskop G. Billing i spetsen tryckte på orden
»såsom det är oss givet i den heliga skrift och såsom våra
bekännelseskrifter därom vittna», och fordrade tydligen som bakgrund
en ortodox uppfattning. Prästen har givit ett löfte, och det
individuella samvetskravet får underordna sig kyrkan.1 En
annan grupp hävdade den historiska synpunkten på bibel och
bekännelse, lägger tyngden på orden »efter bästa förstånd och
samvete» och tolkade dessa såsom Pfannenstill sammanfattar
saken i fråga: »Kunnen och viljen I ansluta Eder till
reformationens bärande tankar, till det centrala i de lutherska
bekännelseskrifterna?»2 Prof. Linderholm har hävdat, att den nya formeln
är alltför motsägelsefull och därför utan förbindande kraft. Sv.
Dagbladet i nov. 1925.
Erinras bör här om det fortgående arbetet på fullständig
religionsfrihet utan några som helst restriktioner och tillsättande
av en kommitté 1918 för definitivt ordnande av hithörande frågor.
Ett karakteristiskt drag för perioden är särskilt
lekmännens ivriga deltagande i diskussionerna i religiösa frågor.
Att intresse var att påräkna bland de bildade, visa sådana
1 Sarania åskådning representerar U. L. Ullman, »Efter bästa förstånd
och samvete», Kyrklig tidskrift 1904, sid. 481 ff.
2 M. Pfannenstill, »Efter bästa förstånd och samvete», Kristendomen och
vår tid. 1907, sid. 398.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
