Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hj. Psilander, Den Lindblomska revisionen av Luthers lilla katekes - II. Den Lindblomska katekesen - 4. Lindbloms jämkningsförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
HJ. PSILANDER
är hans gode och nådige vilje i stället för Sveb. = 1567
»detta är hans gode och behaglige vilje».
Då Lindbloms egenhändiga anmärkningar samtliga
tillgodogjorts och i oförändrad form influtit i detta första renskrivna
förslag till en förbättrad text och då det nya som tillkommit utöver
dessa Lindbloms egenhändiga ändringsförslag är av jämförelsevis
underordnad vikt och till största delen blott berör uppställningen
och rubrikerna, finnes, sedan detta konstaterats, icke längre någon
anledning att betrakta Lindbloms ursprungliga anmärkningar
(ovan 1) och den därefter renskrivna texten (ovan 2) såsom två
särskilda stadier i den Lindblomska katekesens tillblivelse. Denna
renskrivna text utan de senare däri införda ändringarna är
således den Lindblomska katekesens första stadium (I).
En återblick på detaljerna i Lindbloms i det renskrivna
förslaget (I) influtna ändringar bekräftar den ovan uttalade meningen,
att den latinska text, ur vilken Lindblom anfört »originalspråkets
uttryck», icke varit konkordiebokens av 1580, utan Sauermanns
av 1529 — i alla händelser en text, som stått denna betydligt
närmare än konkordiebokens.1 Att Lindblom begagnat den äldre
översättningen och icke konkordiebokens, ser snarast ut som en
ren tillfällighet och lär svårligen kunna gälla såsom bevis för en
medveten avsikt, d. v. s. att han skulle ha föredragit den
Sauer-mannska översättningen på grund av dess högre ålder och större
»äkthet» såsom av Luther själv sanktionerad eller överhuvud ansett
den vara bättre än konkordiebokens — en sak som för övrigt i och
för sig är diskuterbar. Själva förväxlingen av den text, som han
faktiskt haft framför sig, med konkordiebokens: »originalspråkets
uttryck, såsom det på latin finnes i våra symboliska böcker» —
och den naiva föreställningen, att den latinska översättningen vore
liktydig med det Lutherska »originalet» visar, att varje s. k. historisk
eller äkthetssynpunkt varit honom främmande. Det är
tvivelsutan överflödigt att förutsätta eller efterfråga sådana och andra s. k.
1 En avvikelse såsom »Iibenter vitam componere» i stället för »vitam
dili-genter instituere» i Lindbloms egna citat upphäver ej den allmänna iakttagelsen,
att en text av S-typen varit hans omedelbara källa. Uttrycket finnes ej i
variantförteckningen till Albrechts avtryck i Weimarupplagan, men kan ha
funnits i någon annan för mig okänd variant av denna typ. Att Lindblom
såsom utmärkt latinare, vilken ägnat två decennier av sitt liv åt det åt honom
på initiativ av hans företrädare på den Skytteanska lärostolen Johan Ihre
anförtrodda nya latinsk-svenska lexikonet (Upsala Akademis), uppfunnit
uttrycket på fri hand, är väl tänkbart, men ej sannolikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
