Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Ivar Simonsson, Stockholms plats i den kyrkliga indelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stockholms plats i den kyrkliga indelningen 19 i
varit uppgjort för Stockholm1, kallas Uppsala ärkestifts relikfest
även Stockholms, »festum reliquiarium ecclesie Upsalensis et
Holmensis». I Stockholm dömde man under medeltiden
likaledes efter Uplandslagens kyrkobalk, som användes inom
ärkestiftet. Denna är fogad till Stockholms rådhusrätts äldsta
exemplar av stadslagen.2
Sålunda kan det anses vara ådagalagt, att Stockholm under
medeltiden alltifrån tiden omkring 1300 räknats under Uppsala
ärkestift. I Strängnäs tyckes man likväl haft svårt att glömma,
att staden ursprungligen legat under dess lydnad. Biskop Anunds
protestdiplom från 1288 finnes i en av biskop Petrus i Skara
vidimerad avskrift från 1329 25/3 (Sv. D. II, s. 50). Ännu på
1630-talet tyckes man icke ha förgätit detta. Ledningen av
ärkestiftet var då mycket försummad under den urgamle
ärkebiskop Petrus Kenicius, under det att Strängnäs biskopsstol
samtidigt innehades av den kraftfulle Laurentius Paulinus Gothus.
Denne uppträdde t. o. m. tillsammans med ärkebiskopen i
Stockholms konsistorium (se ex. konsistoriets prot. 1631 27/s,
Riksarkivet), och på hans initiativ uppsattes år 1633 en stentavla på
Västerlånggatan, avsedd att markera gränserna mellan de olika
stiften. Denna tavla, som efter några år blev sönderslagen,
ersattes på 1600-talet med den ännu kvarsittande gränsstenen med
inskriften Upplands och Södermanlands skillnad.3 Man hade då
ej mer något intresse av att veta var stiftsgränsen hade gått.
1637 hade Laurentius Paulinus själv blivit ärkebiskop.
Var sålunda under medeltiden Stockholms ställning till den
kyrkliga huvudindelningen väsentligen en affär mellan Uppsala
och Strängnäs, blevo alltifrån reformationen strävandena att
lösgöra Stockholm från ärkestiftet och ge staden en självständig
ställning inom den kyrkliga förvaltningen den fråga, som för
vårt ämne fångar det huvudsakliga intresset. Efter det
Stockholm alltmer definitivt förvärvar rangen av att vara rikets
residensstad, gör sig även en självständighetsrörelse gällande att
rycka staden undan Uppsala och låta den bilda eller bliva
medelpunkten i ett eget stift. Det föreföll de styrande inom hu-
* Beckman, Studier i outgifna handskrifter, s. 125.
2 Corp. Iuris sueo-goth. XI, s. 1.
3 Peringsköld, a. a., s. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
